Showing posts with label Film. Show all posts
Showing posts with label Film. Show all posts

Wednesday, December 27, 2006

Casino Royale eller Bond, psykskadad Bond

Bio på Filmstaden i Karlstad hann jag också med under julhelgen. Christian och jag drog iväg på Casino Royale, den nya Bond-filmen. Just när man trodde att Bond var död, att konceptet inte längre hade någon ledande roll i action-genren och att det stilfulle engelsmannen hade ironiserat ihjäl sig själv så hämtar sig Bond-konceptet igen.
Den här gången får vi möta en Bond med klara psykiska problem. Han är känslokall (men mjuk under den hårda ytan), och psykopatisk (men empatisk om det behövs). Mord och dataintrång är huvudrätten, och har han tur så hittar han en kortlivad kvinna till desert.
Möjligen gynnas vår käre spion av att världen nu engagerat sig i det första stora "kriget" sedan kalla kriget. Som en agent som söker underrättelser och nyckelpersoner i kriget mot terrorn kommer Bond mer till sin rätt än när han jagar galna ryska småbrottslingar. Det krävs liksom en värdig motståndare.
Utöver att ha funnit ett rimligt sammanhang och att ha utvecklat en helt ny tolkning av mannen James Bond så erbjuder filmen en del uppdateringar av Bonds klassiker. Bilen är något alldeles extra (som den var förr!), nu med en omfattande utrustning för telemedicin i handskfacket och utöver att det sker både pistol, kniv och giftmord så är actionfaktorn maxad genom maximal förstörelse av fast egendom. Allt från nybyggen till antika byggnader i Venedig får stryka med när Bond hukar sig och laddar om. Räcker inte allt detta så kan den kvinnliga delen av publiken roa sig med en då och då tämligen avklädd Bond, och den manliga delen av publiken kan glädjas åt att Bond-bruden inte går av för hackor.

Länkar:
- Casino Royale på IMDB
- Officiell Sajt

Saturday, December 02, 2006

Borat. Andningspaus tack!

Har varit och sett den nu. Borдt's cultural learnings of America. Länge, länge sedan jag såg en film som fick mig att kippa efter andan mellan skrattsalvorna så. Och det är som så många recensenter redan skrivit - inte Kazakstan man skrattar åt så mycket som Amerikaner. Kombinera Nile City med Jay Walking så får du Borat. Amerikaner som svarar dumt på dumma frågor, ironi på högsta ironiskagenerationennivå, fördomar och drift med desamma och en rejäl dos av homoprovokation plus några hemliga ingredienser ur familjekokboken från Kazakstan är väl ett ungefärligt recept. Ingen går säker - inte muslimerna, inte kristna, inte vapenförsäljare eller bilhandlare och i synnerhet inte politiker. Fast den är inget för den allt för empatiske - Borat knäpper många dumma och fördomsfulla offer, men har är lika hård mot de mjuka och vänliga. Inte minst mot de svaga, mot prostituerade, mot zigenare och i synnerhet mot judar. Trots det - gillade du Nile City och Jay Walking så gillar du Borat. Den verkliga spänningen kommer dock när vi får Borat - The making of the movie. För man går från denna seems-to-be documentary med en enda fråga i huvudet om och om igen:
- Hur mycket var egentligen skriptat?