'Allting förändras. Det är det som är historia.' sade Herman Lindkvist i sitt sommarprogram. Det har han rätt i men det är ganska sällan jag på samma sätt som igår och idag känner den sakens tydlighet.
En liten förändring för mig, men en del av ett skifte som utan tvekan skulle fått en plats i någon passage om Fogelström skulle skrivit sina böcker om staden baserat på idag. Så jag passar på att notera datumen: igår morse drog jag för sista gången mitt klassiska SL kort med magnetremsa genom spärrarna, och idag på morgonen den 1 september 2009 var första gången jag passerade spärren till den nya tidens melodi. Och nog hade Fogelströms Emelie tyckt att det var märkligt att automatisk dörrar öppnades framför trappan till spårvagnen. När hon såg hur maskinen som genom magi visste att det låg ett kort i hennes portmonä, utan att den ens behövde öppnas.
Och det händer alltså, vilket förstås inte skulle komma med i någon roman, på dagen sex år efter det att jag flyttade hit, till min nya hemstad Stockholm.
No comments:
Post a Comment