Första riktiga sommardagen!

Idag har det varit riktigt varmt - jag har varit ute och sprungit vid Karlberg och på Kungsholmen. Nu på kvälle firar vi med invigning av m&e's nya grill. Klockan är nu över 8 och det är fortfarande skönt att ligga i barfota i gräset i shorts.

Poströsta på posten?

Min kompis upprördes av att min nog får rösta på Ica numera. Tydligen är det olika från kommun till kommun. Några postkontor finns ju inte alls, så här i Stockholm är det bibliotek som gäller. Och så som här: mitt på golvet i centralstation. Mycket närmare Muhammed än så kan väl berget knappast komma?

Valborg utanför träslöjdssalen

Och sextetten har kvar det framlidna Wermlands regementes logga och valspråk 'cum deus et victricibus armis'.

On the road again

Årets första

En fördel med att vara vuxen är att frågan mjukglass eller kulglass kan besvaras 'både och'. :)

Kristus är uppstånden

... och då tar fastan slut. Undra på att folk är glada. Själv dricker jag morgonkaffe från favoritbaren mellqvists idag.

Far och Saga

Skogsbär med yoghurt heter favoriten. Men sitta i stol är INGET roligt.

Barnvagnsvänligt på Anglais

Födelsedagslunch med Peppe!

Utanför en port på Kungsholmen

Mäklarna trängs, så utbudet verkar ju helt ok. Frågan är om det betyder att priserna också är det, eller om folk nu börjar realisera förluster för att de inte kan vänta längre?

Nu även på twitter

Alla vill ju finnas, så nu finns jag också på twitter. De senaste uppdateringarna syns här till höger, där kan du också välja att följa mig eller så spanar du in min feed direkt på twitter. Tvekar du på att registrera dig själv så kan jag bara rekommendera "the twitter song":

Lösningen

Lösningen på gårdagens 'gåta': en Ford Fokus som numera står till mitt förfogande i St Eriksgaraget. Ja, inte bara mitt förstås, utan för alla medlemmar i City Car Club. För en medlemsavgift på ca 150.- ses månad är man med och sen kostar det 30kr timmen och 40 kr milen inkl drivmedel lånar man sedan bilen på länge man behöver. Resan igår gick på 160.- så bara för sandens skull går det inte ihop sig. Men man slipper släpa och med tub shoppingresor i månaden blir detta ändå billigare än bara parkeringen för en bil i innestan.

Ledtråd

För den som försöker gissa i femtiokilosfrågan.

Femtio kilo kattsand

Femtio kilo kattsand på väg hem. Men hur skall jag bära det?

Nytt kort i plånboken

Jättetrevlig gym precis vid daglivs på kungsholmen där jag spenderat större delen åt eftermiddagen med spinning och lite maskiner. Detta var den lätta delen, nu gäller det bara att ta sig dit igen. Fast med du gym vid st eriksbron, du vid odenplan och så det här, så borde det inte vara omöjligt?

Söndagsmiddag

Tanken var att det skulle bli omelett. Jag var och handlade för det, svamp, salami, sallad. Ägg hade jag ju. Inte. Fast det upptäckte jag först när jag kom hem så det fick bli varma smörgåsar istället. Nu serverat vid köksbordet tillsammans med levande ljus, classic FM och återstoden av svenskans söndagskryss.

Still Leben

Denna veckas lördagsmiddag har ännu inte infallit, men väl eftermiddagsavkopplingen. Upphandlingen på jobbet är i du kritiskt skede och jag behöver hjälp för att hålla tankarna på annat håll. Den hjälpen har först varit Leif GW i ljudbok under en 7000 stegs promenad, och nu en nyinköpt bok i form av J. Palmstiernas memoarer. Platsen är B&B Inn, ölen en trippel Karmelit. På bilden syns också en liten anteckningsbok för blandade tankar, inte minst de tankar som konvertitkursens meditationsteman aktualiserar och bjuder oss att skriva ner.

Viktigt uppdrag!

Så var man barnvakt. Föremålet för bevakningen ligger i rummet bredvid och sover, vilket han gjorde redan när jag kom. Då och då hostar han lite, han är förkyld dagen till ära, men något uppvaknande lär inte vara särskilt nära förestående. Så här sitter jag med dator, bok och en promemoria från jobbet att läsa under kvällen. Intressnat och lite nyttigt för mig att vara i en lånelägenhet utan andra möjligheter än att läsa och lyssna på klockans tickande. (Jag räknar inte SVT Play som ett seriöst alternativ med 3G modem och sova är det ju inte tal om när man är vaktpost.)

När finanskrisen kom till Vasastan

Vid början av det här året kunde jag glädjas stor åt min Avanza-portfölj. (Se gammalt inlägg.) Förra årets resultat var att portföjen var upp 45%. I veckan passerade jag gränsen när det värdet är, åtminstone tillfälligt, förlorat. Som tur är utgör finansiella tillgångar och skulder en begränsad del av min ekonomi så det är ingen omedelbar panik och jag är inte tvungen att sälja något. Fast det är inte utan att krisen märks. Min senaste ränteavi visar att räntan (som låg under 3% när jag köpte lägenheten) nu är uppe i nästan 7%, och månadshyran ligger därmed en bit över 10 000. För de pengarna får man nog hyra ett hus i värmland?

Lite spänning i vardagen

Jag har precis lagt min första order på mataffaren.se. Det här med att postordershoppa dagligvaror var något som spåddes vara en stor framtidstrend under bubblans tid strax före år 2000. Vi skulle sluta gå i affärer och alla sitta hemma framför datorerna och leva våra liv. Jag har alltid tyckt att idén skulle floppa, inte minst för att distribution blir en stor kostnad som rimligen aldrig kan gå ihop. Men nu har Coop vågat satsa på den gamla idén i en tid där logistiken möjligen har något bättre förutsättningar: Åtminstone sker betalningen enkelt genom att budet som kommer med varorna tar betalt med kort vid dörren. Målgruppen är nishad: man har startat intiativet för stockholm enbart. Det är nog logiskt: vi är många här som lever utan bil, vi är redan vana vid oförskämda matpriser och en och annan av oss känner också att stress är en faktor att räkna med rent livskvalitetsmässigt.
På en halvtimme lade jag alltså idag en order på mat och på städgrejor till ett värde av drygt 1400:-. För leveransavgiften 75:- kronor slipper jag gå runt i affär och plocka en kundvagn full med grejor, och jag slipper släpa kassarna genom tunnelbanan. Skulle jag haft bil hade jag istället kunnat räkna bort körtiden till någon butik. Och jag lade förstås fokus på tunga grejor: Det kommer frukt, det kommer frysvaror av den sort jag brukar ha liggande i kylen (kyckling, fisk etc), kattmat, dunkar med rengöringsmedel... Flera resor fram och tillbaka till fridhemsplan för att orka lyfta allt detta.
Nu återstår att se hur fräsha grönsakerna och frukten är och om leveransen funkar som den skall. Tisdag mellan 20 och 22 skall jag vara hemma och vänta med spänning. Lite låst blir man förstås av denna shoppingform också, men istället för att slava runt med kundvagn bland hyllor och trötta barn så får jag sitta hemma i fåtöljen och vänta på varubudet. Det låter ju i alla fall rätt bra!

Ville hon hålla tårarna borta?

Susanna Kallurs OS är över efter att hon slagit i backen efter första häcken i dagens lopp. Vid en bild på en gråtande Kallur är bildtexten "När faktumet sjunker in kan Kallur inte hålla tårarna borta.". Det är inget ovanligt i sig, uttrycket är ju sånt. Men varför heter det så? Vad är det för omodern tanke att man alltid och in i det sista skall hålla tårarna borta? Bara om man inte kan hålla dem borta rullar tårarna fram. Kallur har just förlorat sin chans, kanske den största chans hon fått i sitt liv, att vinna OS i sin favoritgren. Är inte det då man verkligen vill och måste gråta? I framtiden rösta jag för bildtexten "När faktumet sjunker in valde Kallur att låta tårarna rinna.".