På hemväg

På väg hem, ganska solbränd och mycket trött efter sköna dagar i tyskland. Den här semestern har inte precis blivit billig med alla stopp och en hel del shopping på slutet, men den har varit skönt. Jag har varit på resande fot i princip hela mina fyra veckor, och det har onekligen varit nyttigt att komma bort från allt. Det känns helt okej att det är jobb igen på måndag, även om jag förstås inte inte helt gett upp tanken på att ha ett jobb där jag alltid kan leva såhär: På väg, i fri rörelse, tillsammans med bok, dator och mp3-spelare. Att hyra bil i tyskland var helt rätt, det tog bort det sista behovet för planering och tidpassning, och tillsammans med autobahn och GPS gjorde det att jag kunde röra mig som stundens infall och vädret styrde mig.

Reskamrat

Solen,överst på bilden, har varit en trevlig kamrat under stora delar av min semester. Nu rullar bilen den sista sträckan till Frankfurt flygplats.

Reskamrat

Solen,överst på bilden, har varit en trevlig kamrat under stora delar av min semester. Nu rullar bilen den sista sträckan till Frankfurt flygplats.

Än Sommerach est Weinfest

...med äkta ompa bompa

Pasta, alkoholfritt och gassande sol

En perfekt sista semesterdag i Stuttgart, som nylét väl jan konkurrera med rivieran när du gäller sol, dock inte när det gäller tillgång på medelhav.

Taizé på maten

Just som jag ätit min cordon bleu, druckit upp min öl och reglerat notan hörde jag hur flera av stadens kyrkor började ringa, först åtta, och sedan sådär länge som man brukar göra i början på en gudstjänst. Jag reste mig och traskade snabbt iväg mot den kyrka som jag trodde var närmast. Gick in. Mörkt och svart där inne, men sång hördes från någonstans i ett hörn. Jag sneglade mot ljudet och såg en trappa som ledde ner till en krypta där cirka tjugo personer precis påbörjat en Taizémässa. Jag fann mig ganska snabbt, smög mig in i folkhopen, fick tag i ett papper och sjöng med i de välbekanta melodierna, ömsom på franska, ömsom på latin, ömsom på tyska. En mycket trevlig avrundning på kvällen.

Cordon Bleu mit Fransiskaner Weissbier

En hälsning från ett kvällsljummet Heidelberg. Riktigt mysigt. Jan någon förresten förklara varför T9 klarar Heidel men inte Heidelberg? Till vilken nytta? :)

Ute i tid

Incheckad sedan igår kväll (internet check-in spar verkligen tid!) och med en snabbt utskriven bagagetag från en automat här så passerade jag säkerhetskontrollen vid 0550, hela femtio minuter innan planet lyfter. Nu har jag hunnit med en fralla och ett glas apelsinjuice, och det är dags att gå till gate: Ett steg närmare nästa sovplats.

Dags igen

Tidigt.

Hemma hos Mellqvists

Efter diverse kaffemord på landsbyggden är jag äntligen tillbaka hemmavid och kan gå till Mellqvists bar för en cappuccino och leverpastejsmacka. Världen är spännande men inget är så bra som hemma.

Men hur göööör man då?

Har stannat till mitt i Göteborg för ett par ögonblick av återhämtning och mat i väntan på att Christian slutar träna sina fotbollskillar. Åt kyckling på ett ställe som nog egentligen aldrig var mitt stamställe när jag bodde här, men som jag gillade och som blivit det med åren eftersom det är så lätt att stanna till i femmans P-hus och äta på Murveln. Väl färdig med maten ber jag om en latte, men råkar åter ut för det som tycks hända nu som då när man lämnat hemstaden: "Tyvärr, vi har bara vanligt hederligt bryggkaffe". Jag ber om notan istället och går till Palace, restaurangen i Brunnsparken, som är näraliggande och har en för dagen skön uteservering med tak. "En latte tack."
Bartendern ropar in en servitris som börjar, men ganska snart kör fast. Den äldre barkillen som tog emot min beställning anvisar henne till att hälla kaffe i ett drinkglas.

- Men hur gööööör man då?, frågar servitrisen på bredaste lokal dialekt.
- Du tar kaffe i där.
Tjejen fyller på kaffe och börjar skumma mjölk.
- Nej, du skall bara ha varm mjölk. Det är i Macciato den skummas.
- Hur gör jag dåååå'rå?
- Du tar skeden där.

Till slut är de färdiga och den mera erfarna bartendern slänger ner en svart drinkpinne i plast, och jag lämnar baren med något helt annat än vad jag hade förväntat mig. Ingen skumkrona, inga mönster, och uppvisande en förvirrande likhet med en drink snarare än en latte som jag är van att se den. Fast jag säger inget, utan tar min alkoholfria, ganska beska, drink med mig och skriver ett blogginlägg istället. Jag ser på hans blick att det är jag som är fjollig han som är lokal. Definitionsmässigt har jag en caffelatte i handen.

Med detta vill jag nu inte säga att ni inte kan få bra kaffe i Göteborg Bara att ni skall undvika Palace trots den polerade ytan. Drick istället ert kaffe på Coffee Cup i Nordstan, hundrafemtio meter från Brunnsparken. Där jobbar prisbelönta baristor och de gör kaffet riktigt gott, och latten är precis som det man kan drunkna i i Stockholm.

Sarpsborg vandrarhem...

Har just bänkat mig efter ytterligare ett antal timmar i bil. Har nu ingen annan önskan än att ta det lugnt och kolla ett par avsnitt House innan jag somnar. Några intensiva men trevliga dagar hos kusinen i Kristiansand är till ända och jag hoppas att jag får göra den resan igen inom en inte allt för avlägsen framtid. Det var första anhalten på den turne runt släkt och bekanta som den här sommarens semester är ägnad åt. Nu återstår göteborg, lidköpingstrakten, karlstad, stockholm och några orter i tyskland som skall passeras innan semester tar slut. Och jag noterar att halvtid nu har passerats. Jag saknar inte jobbet alls, och tänker på det nästan lika lite.

Väder i Kristiansand

Sol, sol, sol