Depeche Mode

Live@arvika

Inte än, men snart.

Förväntan

17 min till Arvikafestivalens absoluta höjdpunkt. Räknat från att första årets festival slog upp portarna.

En öl och De/Vision

... och kvällssol på Vip-arean. Varma tankar till Jacob som ordnade de grå armbanden. :) De/vision låter verkligen som gamla Depeche Mode - mycket mer så än mobile homes som annars brukar göra anspråk på det omdömet.

Både sol och regn

Skyddade av ett öltält trängs ett par hundra personer undan ännu ett tropiskt regn.

Sol igen

Efter tysk supersynt låter vi oss roas av folk på styltor och åt solen som gjort come back med full kraft.

Welle Erdball

Medan regnet vräker ner omkring oss står vi bekvämt i ett stort tält och lyssnar på Commodore 64, pressad till max.

Störtregn

Uff...

Oroande väderväxling

Hmm... Vet inte riktigt om jag gillar detta.

Dagens första

Uppvärmning: Soft feelgood-konsert med Frida Hyvönen.

Väderleksrapport

Himlen över festivalområdet.

Grillfrukost

i väntan på att dagens festivalprogram drar igång. 45 min kvar nu.

Molnfri sommarkväll

Nånting säger mig att 2009 går till sommarhistorien.

Obetalbart

Nine Inch Nails lite utomhus. Just nu. I shorts och tshirts. Och det är varmt. Hur kunde det vara bättre?

Sommar, sommar, sommar

Visst heter det att man hänger i hängmattan på semestern? Den här dagen artar sig: vi har hört analog syntpop, ätit sallad de vitt vin på vip-restaurangen, och nu blir det espresso och detektivbyrån.

Arvikafestival - Casiokids

Norsk analogsynt med humorinslag och lite klapp och klangkänsla. Riktigt charmigt, riktigt najs. :)

Supersommar

Det är en udda svensk sommar när man kan komma till parken och *börja* läsa i solen klockan 18, och det barfota i bara shorts och med en hyfsad chans att hinna få lite färg. Dagen annars: solfrukost på balkongen, kyrka, shopping, lunch. Satt i skuggan på Sandys Drottninggatan och läste och hade god just att inte alls ge mig av därifrån. :) sedan träning, bodypump på Hötorget - skönt, svalt, luftkonditionerat. Ovanlig känsla när man kommer ut från gymet och värmen slår emot en. :)

Blå himmel

För den vinterdag jag tvivlar.

Varmrätt

Entrécote café de Paris och ett glas rött. Solen rör sig mot vårt bord, men parasollen är stor och borde räcka.

Sommarlunch på medis

Smör, ost och sill. Plus lite ädla drycker.

...och sju sorters blommor

...ifall det var någon som saknade ännu ett primtal i förra inlägget.

Midsommarmat

Den sorters sill och tre sorters bröd. Tack till mamma för brödet!

Höstväder

Det märks att hösten är här nu. Lycka för Stockholmare, turister och arrangörer att Smaka var förra helgen. :)

Sommartecken i stan

För Ratherbeen som saknar.

Första riktiga sommardagen!

Idag har det varit riktigt varmt - jag har varit ute och sprungit vid Karlberg och på Kungsholmen. Nu på kvälle firar vi med invigning av m&e's nya grill. Klockan är nu över 8 och det är fortfarande skönt att ligga i barfota i gräset i shorts.

Poströsta på posten?

Min kompis upprördes av att min nog får rösta på Ica numera. Tydligen är det olika från kommun till kommun. Några postkontor finns ju inte alls, så här i Stockholm är det bibliotek som gäller. Och så som här: mitt på golvet i centralstation. Mycket närmare Muhammed än så kan väl berget knappast komma?

Valborg utanför träslöjdssalen

Och sextetten har kvar det framlidna Wermlands regementes logga och valspråk 'cum deus et victricibus armis'.

On the road again

Årets första

En fördel med att vara vuxen är att frågan mjukglass eller kulglass kan besvaras 'både och'. :)

Kristus är uppstånden

... och då tar fastan slut. Undra på att folk är glada. Själv dricker jag morgonkaffe från favoritbaren mellqvists idag.

Far och Saga

Skogsbär med yoghurt heter favoriten. Men sitta i stol är INGET roligt.

Barnvagnsvänligt på Anglais

Födelsedagslunch med Peppe!

Utanför en port på Kungsholmen

Mäklarna trängs, så utbudet verkar ju helt ok. Frågan är om det betyder att priserna också är det, eller om folk nu börjar realisera förluster för att de inte kan vänta längre?

Nu även på twitter

Alla vill ju finnas, så nu finns jag också på twitter. De senaste uppdateringarna syns här till höger, där kan du också välja att följa mig eller så spanar du in min feed direkt på twitter. Tvekar du på att registrera dig själv så kan jag bara rekommendera "the twitter song":

Lösningen

Lösningen på gårdagens 'gåta': en Ford Fokus som numera står till mitt förfogande i St Eriksgaraget. Ja, inte bara mitt förstås, utan för alla medlemmar i City Car Club. För en medlemsavgift på ca 150.- ses månad är man med och sen kostar det 30kr timmen och 40 kr milen inkl drivmedel lånar man sedan bilen på länge man behöver. Resan igår gick på 160.- så bara för sandens skull går det inte ihop sig. Men man slipper släpa och med tub shoppingresor i månaden blir detta ändå billigare än bara parkeringen för en bil i innestan.

Ledtråd

För den som försöker gissa i femtiokilosfrågan.

Femtio kilo kattsand

Femtio kilo kattsand på väg hem. Men hur skall jag bära det?

Nytt kort i plånboken

Jättetrevlig gym precis vid daglivs på kungsholmen där jag spenderat större delen åt eftermiddagen med spinning och lite maskiner. Detta var den lätta delen, nu gäller det bara att ta sig dit igen. Fast med du gym vid st eriksbron, du vid odenplan och så det här, så borde det inte vara omöjligt?

Söndagsmiddag

Tanken var att det skulle bli omelett. Jag var och handlade för det, svamp, salami, sallad. Ägg hade jag ju. Inte. Fast det upptäckte jag först när jag kom hem så det fick bli varma smörgåsar istället. Nu serverat vid köksbordet tillsammans med levande ljus, classic FM och återstoden av svenskans söndagskryss.

Still Leben

Denna veckas lördagsmiddag har ännu inte infallit, men väl eftermiddagsavkopplingen. Upphandlingen på jobbet är i du kritiskt skede och jag behöver hjälp för att hålla tankarna på annat håll. Den hjälpen har först varit Leif GW i ljudbok under en 7000 stegs promenad, och nu en nyinköpt bok i form av J. Palmstiernas memoarer. Platsen är B&B Inn, ölen en trippel Karmelit. På bilden syns också en liten anteckningsbok för blandade tankar, inte minst de tankar som konvertitkursens meditationsteman aktualiserar och bjuder oss att skriva ner.

Viktigt uppdrag!

Så var man barnvakt. Föremålet för bevakningen ligger i rummet bredvid och sover, vilket han gjorde redan när jag kom. Då och då hostar han lite, han är förkyld dagen till ära, men något uppvaknande lär inte vara särskilt nära förestående. Så här sitter jag med dator, bok och en promemoria från jobbet att läsa under kvällen. Intressnat och lite nyttigt för mig att vara i en lånelägenhet utan andra möjligheter än att läsa och lyssna på klockans tickande. (Jag räknar inte SVT Play som ett seriöst alternativ med 3G modem och sova är det ju inte tal om när man är vaktpost.)

När finanskrisen kom till Vasastan

Vid början av det här året kunde jag glädjas stor åt min Avanza-portfölj. (Se gammalt inlägg.) Förra årets resultat var att portföjen var upp 45%. I veckan passerade jag gränsen när det värdet är, åtminstone tillfälligt, förlorat. Som tur är utgör finansiella tillgångar och skulder en begränsad del av min ekonomi så det är ingen omedelbar panik och jag är inte tvungen att sälja något. Fast det är inte utan att krisen märks. Min senaste ränteavi visar att räntan (som låg under 3% när jag köpte lägenheten) nu är uppe i nästan 7%, och månadshyran ligger därmed en bit över 10 000. För de pengarna får man nog hyra ett hus i värmland?

Lite spänning i vardagen

Jag har precis lagt min första order på mataffaren.se. Det här med att postordershoppa dagligvaror var något som spåddes vara en stor framtidstrend under bubblans tid strax före år 2000. Vi skulle sluta gå i affärer och alla sitta hemma framför datorerna och leva våra liv. Jag har alltid tyckt att idén skulle floppa, inte minst för att distribution blir en stor kostnad som rimligen aldrig kan gå ihop. Men nu har Coop vågat satsa på den gamla idén i en tid där logistiken möjligen har något bättre förutsättningar: Åtminstone sker betalningen enkelt genom att budet som kommer med varorna tar betalt med kort vid dörren. Målgruppen är nishad: man har startat intiativet för stockholm enbart. Det är nog logiskt: vi är många här som lever utan bil, vi är redan vana vid oförskämda matpriser och en och annan av oss känner också att stress är en faktor att räkna med rent livskvalitetsmässigt.
På en halvtimme lade jag alltså idag en order på mat och på städgrejor till ett värde av drygt 1400:-. För leveransavgiften 75:- kronor slipper jag gå runt i affär och plocka en kundvagn full med grejor, och jag slipper släpa kassarna genom tunnelbanan. Skulle jag haft bil hade jag istället kunnat räkna bort körtiden till någon butik. Och jag lade förstås fokus på tunga grejor: Det kommer frukt, det kommer frysvaror av den sort jag brukar ha liggande i kylen (kyckling, fisk etc), kattmat, dunkar med rengöringsmedel... Flera resor fram och tillbaka till fridhemsplan för att orka lyfta allt detta.
Nu återstår att se hur fräsha grönsakerna och frukten är och om leveransen funkar som den skall. Tisdag mellan 20 och 22 skall jag vara hemma och vänta med spänning. Lite låst blir man förstås av denna shoppingform också, men istället för att slava runt med kundvagn bland hyllor och trötta barn så får jag sitta hemma i fåtöljen och vänta på varubudet. Det låter ju i alla fall rätt bra!

Ville hon hålla tårarna borta?

Susanna Kallurs OS är över efter att hon slagit i backen efter första häcken i dagens lopp. Vid en bild på en gråtande Kallur är bildtexten "När faktumet sjunker in kan Kallur inte hålla tårarna borta.". Det är inget ovanligt i sig, uttrycket är ju sånt. Men varför heter det så? Vad är det för omodern tanke att man alltid och in i det sista skall hålla tårarna borta? Bara om man inte kan hålla dem borta rullar tårarna fram. Kallur har just förlorat sin chans, kanske den största chans hon fått i sitt liv, att vinna OS i sin favoritgren. Är inte det då man verkligen vill och måste gråta? I framtiden rösta jag för bildtexten "När faktumet sjunker in valde Kallur att låta tårarna rinna.".

Nu självaste Forsvik

Vadstena var avklarat betydligt snabbare än väntat: Klockan var bara två när jag besökt både slott och klostermuséum. Jag kollade med GPS som uppgav att Forsnäs bara låg en timme bort och när det ändå blivit så mycket oväntat av Arn på den här resan så tyckte jag att jag lika gärna kunna göra det ordentligt och se till att min kombinerade vandring i katolska kyrkans respektive Jan Guillous varianter av den svenska historien blev något mera fullkomlig. Så jag tryckte navigera på gps:en, satte mig bakom ratten och någon dryg timme senare nådde jag Forsvik.
Kommer man norrifrån möts man först av allt av Forsviks kyrka. I Arn böckerna är det den kyrka som Arn låter bygga till den heliga gravens ära, och i kyrkan väljer Arn att avbilda sig själv.Desvärre var inte kyrkan öppen när jag besökte den, så någon ikon av den tempelriddare som faktiskt skall finnas avbildad i kyrkan fick jag inte lägga mitt öga på. Däremot åkte jag vidare till Arns och Birgers kära Forsvik, som mycket riktigt har varit en plats där man varit pionjärer inom industri. Dock aningen senare än vad Jan Guillou gör gällande. Vackert så det förslår är det dock.
Platsen är klädd i gröna björkar och det skulle mycket väl kunna vara precis så som Jan Guillou beskriver platsen.
Med en gata mitt igenom den lilla byn (vilket det är än idag) och en hamn längst ner i byn, från vägen sett, där mången resenär landstiger i romanen. Utifrån en tolkning som gjorts av Mikael Hedin och Jörgen Johansson-Schauer och som ställs ut i en modell på muséet (tillverkad av Jörgen Johansson-Schauer) så skulle Arns eller Birgers Forsvik sett ut såhär:
I modellen ovan ligger hamnen ungefär på den plats som jag fotograferat vattnet ovan, och huvudgatan sträcker sig ner bland björkarna. Men fullt så imponerande var inte Forsvik vid just den tidpunkten. I en jämförelsemodell ser vi muséets uppfattning om verkligheten vid Forsvik på Arns tid:

Därmed inte sagt att inget av den industri som senare skulle komma att växa fram var påbörjad på Arns, eller åtminstone Birger Jarls tid fanns här. En vattendriven kvarn fanns här att testamentera till Birgittas kloster på 1300-talet, och runt 1400-fanns här en masugn. Platsen fick också, helt i överensstämmelse med Guillous böcker, Sveriges första sågverk. Men det dröjde till 1400-talet, då både Arn och sonsonens son Waldemar gått sina dagar till ända innan det blev verklighet med en såg på Forsvik. Så allting stämmer kanske inte exakt. Men det skulle mycket väl kunna ha stämt, och Guillous förmåga att hantera historien med dess anpassningar till romanen varsamt imponerar utan tvekan i fallet Arn.

Frukost i kungasalen

Frukost i Bjälboättens palats, uppfört av Birger Jarl till Bjälbo. Hade ingen amang om det när jag bokade hotell, men det är väl ungefär så mycket Arn det blir utan att åka till Forsvik eller Varnhem.

Tillbaka i stoj och glam

Lössläppt från klostret har jag tagit mig den korta sträckan till Vadstena. Efter lite levande i regnet har jag till slut lokaliserat vad jag tror är merparten av stadens turister. De flyr undan det ihärdiga regnet, nu i likhet med mig, på vad som verkar vara en av 2-3 anständiga restauranger här. Varmt, mysigt,precis som en restaurang i en stenkällare skall vara när kylan och vätan är ruskig ute.

Heliga hjärtas kloster

...ser ut såhär sett från mitt fönster i gästdelen. Till höger i bild syns klosterkyrkans fasad, och till vänster den del av den östgötska slätten där sverkrarna härjade på Arns tid.