Nu självaste Forsvik

Vadstena var avklarat betydligt snabbare än väntat: Klockan var bara två när jag besökt både slott och klostermuséum. Jag kollade med GPS som uppgav att Forsnäs bara låg en timme bort och när det ändå blivit så mycket oväntat av Arn på den här resan så tyckte jag att jag lika gärna kunna göra det ordentligt och se till att min kombinerade vandring i katolska kyrkans respektive Jan Guillous varianter av den svenska historien blev något mera fullkomlig. Så jag tryckte navigera på gps:en, satte mig bakom ratten och någon dryg timme senare nådde jag Forsvik.
Kommer man norrifrån möts man först av allt av Forsviks kyrka. I Arn böckerna är det den kyrka som Arn låter bygga till den heliga gravens ära, och i kyrkan väljer Arn att avbilda sig själv.Desvärre var inte kyrkan öppen när jag besökte den, så någon ikon av den tempelriddare som faktiskt skall finnas avbildad i kyrkan fick jag inte lägga mitt öga på. Däremot åkte jag vidare till Arns och Birgers kära Forsvik, som mycket riktigt har varit en plats där man varit pionjärer inom industri. Dock aningen senare än vad Jan Guillou gör gällande. Vackert så det förslår är det dock.
Platsen är klädd i gröna björkar och det skulle mycket väl kunna vara precis så som Jan Guillou beskriver platsen.
Med en gata mitt igenom den lilla byn (vilket det är än idag) och en hamn längst ner i byn, från vägen sett, där mången resenär landstiger i romanen. Utifrån en tolkning som gjorts av Mikael Hedin och Jörgen Johansson-Schauer och som ställs ut i en modell på muséet (tillverkad av Jörgen Johansson-Schauer) så skulle Arns eller Birgers Forsvik sett ut såhär:
I modellen ovan ligger hamnen ungefär på den plats som jag fotograferat vattnet ovan, och huvudgatan sträcker sig ner bland björkarna. Men fullt så imponerande var inte Forsvik vid just den tidpunkten. I en jämförelsemodell ser vi muséets uppfattning om verkligheten vid Forsvik på Arns tid:

Därmed inte sagt att inget av den industri som senare skulle komma att växa fram var påbörjad på Arns, eller åtminstone Birger Jarls tid fanns här. En vattendriven kvarn fanns här att testamentera till Birgittas kloster på 1300-talet, och runt 1400-fanns här en masugn. Platsen fick också, helt i överensstämmelse med Guillous böcker, Sveriges första sågverk. Men det dröjde till 1400-talet, då både Arn och sonsonens son Waldemar gått sina dagar till ända innan det blev verklighet med en såg på Forsvik. Så allting stämmer kanske inte exakt. Men det skulle mycket väl kunna ha stämt, och Guillous förmåga att hantera historien med dess anpassningar till romanen varsamt imponerar utan tvekan i fallet Arn.