En askonsdag till ända

Idag är det slut på karnevalen. Sista dagen var igår då det firades fettisdag (mardi gras). Tvärtemot vad många numera tror så slutar alltså semle-perioden officiellt på fettisdagen. Fettisdagen heter som den heter just för att man svullade loss på extra mycket fett och socker innan fastans avhållsamhet börjar i och med onsdagen.
Än idag är askonsdagen en dag av särskilt sträng fasta för katoliker. Fastan handlar om att öva sig i att frivilligt avstå från sådant som finns inom räckhåll, helt enkelt för att vänja sig vid tanken på att man inte alltid skall ha och skall ha, och att det ibland kan finnas ett värde i att avstå. Man väljer själv vad man vill avstå, grundpaketet brukar innebära inga sötsaker och sen lägger man på något som man sjäv anser kanske har blivit lite för viktigt i vardagen i förhållande till hur viktigt det faktiskt är.
På kvällen får man gå i kyrkan och den gamla traditionen att måla ett kors i vars och ens pannan med hjälp av aska från palmsöndagens torkade palmblad lever kvar. Det är en stor grej för katoliker: St Eugenia i Kungsträdgården var i princip fullsatt på kvällsmässan, vilket betyder åtminstone 300 personer.
För min del har det inneburit en dag utan tv, kött, alkohol, sötsaker eller mat mellan måltiderna. Även i övrigt har jag ätit ganksa lätta måltider och bara druckit vatten. När fastan nu naklas blir det utan kaffe&alkohol för min del i år, med några på förhand beslutade undantagstillfällen som jag redan vet.