Det blir mycket bilder just nu, men det är väl inte så konstigt? Här är ett litet experiment som visar vad manuella inställingar kan göra. Denna gång är det autofokusen som fått ta en paus och den manuella fokusringen på objektivet som fått träda in. Det gör att jag får exakt kontroll över var i bilden skärpan skall ligga. För att sedan få delar av bilden oskarp har slagit på halvautomatiken: Kameran får sköta exponeringen genom att reglera tid och blixt, jag väljer manuell bländare (programläge "A"). Sen väljer jag största tänkbara bländare som mitt objektiv klarar, och ser därmed till att skärpedjupet blir minimalt. Tar sen en serie bilder där jag gör små justeringar av avståndet (fokuspunkten) och får därmed effekten som ni ser på trebildsserien nedan. Roligast är det egentligen att se dem animerade i ett bildspel: Trots att bildvinken inte ändras alls får man känslan av att flyga över tangentbordet.
P.S. Det här med digital systemkamera är ju helt underbart. För några år sedan hade jag fått ta några noggrant utvalda och dyra testbilder. Sen fått vänta tills filmen var slut, lämnat in den, och vänta en vecka på framkallning. Därefter konsultera anteckningar så att jag minns vad jag gjort. Nu tog jag bara 15 bilder, där de första fem gick åt att hitta iso-tal, sen slängde jag allt utom de tre som blev bra. Hade det varit film hade jag nu fått vänta till början av mars, och det jag då skulle ha upptäckt var att nästan alla bilder var svarta för att kameran bara lagt ljus över närmsta hörnet av tangentbordet. Sen skulle jag fått köpa ljusstarkare film och så börjat om. Nån gång i april hade jag haft en bildserie som den ovan att visa upp. D.S.
No comments:
Post a Comment