Marton-träning!

Puh! Kom hem för en stund sedan efter ett maratonfäktpass. När nybörjarträningen var slut så var vi några (ganska många) som hängde kvar till fortsättningskursens fäktning. Blev en andra uppvärmning (boll-lek, typ spökboll där man skulle träffa varandra med bollar), och därefter en ny omgång med 30 minuter benarbete och sen frifäktning (igen). Totalt tre timmar från start till mål på dessa pass. Vågar inte tänka på hur jag kommer att känna mig i kroppen imorgon. Jag har i alla fall försökt stretcha. :)

Där odlas nästa Persson?

Johanna Petersson på Svenska Dagbladet har uppenbarligen haft lite svårt att få rätsida på de lokal-demokratiska begreppen när hon skriver om stadens politik för uteserveringar. Fast i artikeln uppenbaras en fantastisk ny demokratisk institution, som jag inte förstår hur vi klarat oss utan:

"Cecilia Rivard är statsmiljösekreterare på Maria/Gamla stans statsrådsförvaltning."
(källa)

Eric Ericssons brev

Dessa båda böcker, som jag gav pappa i förebyggande födelsedagspresent, jan varmt rekommenderas. De heter (som ni förstås ser på bilderna) 'Brev till samhället' och 'Brev till utlandet'. 
Breven som går till företag, myndigheter och organisationer ar ett slags 'Hassan' i skrivet format. Hur svara svenska myndigheter när någon vill ha ett indianreservat i Arboga, en kärnbränslestav till acnekräm eller min miljoner till en kasperteater med Nurnbergrättegången för barn på Haninges gator? Även om man anar att brevet måste vara ett skämt måste organisationerna svara sakligt och i förekommande fall i enlighet med serviceskyldighet och förvaltningslag. Mötet mellan vansinnesbrev och formella svar blir en humor av sällan skådat slag.

Andra bloggar om: Böcker, Brev till samhället, Eric Ericsson

Kvällssol över Närke

Bussen rullar från i vårsolen och man märker nu både att vi haft vårdagjämning och att det spirar i örtagårdarna.

Andra bloggar om: Vårfoton, Landskapsbilder

På Sovjetisk-Spansk restaurang

Igår kväll var jag med mina föräldrar på Casa Antonio, en lite mysig spansk restaurang inrymd i en källarlokal på drottninggatan i Karlstad. Maten var god och personalen trevlig, men redan vid förräten började något mystiskt hända.
Servitrisen började med att informera om att nummer 4 och 11 var slut på Tapasmenyn. Okej, vi tog några andra och beställde fatöl, St Migel, stället enda. "Tyvärr den är slut, men ni kan få flaska istället." Det blev taget förstås. Sen beställde vi varmrätt. "Vilken potatis vill ni ha? Eller förresten, stripsen är ju slut, vi har bara klyftpotatis." Det var ju okej, förstås, och när tapasen levererades beställde jag varsin flaska öl till åt mig och far. "Tyvärr, den är slut. Nu har vi bara Mariestads." Så då fick det bli en sån.
Fast som sagt, maten var god och stället kan verkligen rekommenderas för sin stämnings skull, om det inte vore för att de stänger om en vecka. Stället är sålt, lagren tömda, servitriserna flyttar med pappa - före detta ägaren - hem till spanien. Så ta inte detta råd för något, om ni inte hinner dit under veckan förstås, och om de hunnit till Hagahallen så att de kan ta bort avskedsskylten som stod i dörren när vi gick. "Tyvärr har vi stängt på grund av tekniskt fel i köket." Man vill ju inte berätta för folk att maten är slut. En lång meny är bra för affärerna. Den har vi sett förut.

Bästa grejen!

På Waynes i Karlstad förstås man numera beställningen 'liten latte' med extra shot'. Dessutom fick jag med en liten strumpa i frigolit, så att jag skall orka hålla den varma koppen i mina känsliga fingrar! Vem säger att världen var bättre förr?

Världens bästa Walter!

Som avslutningspresent på den senaste (och kanske sista!) omgången på Norrbacka kattpensionat fick Walter fri tillgång till datorn. Dessutom fick han och Stina, som är mer intresserad av kylskåp, festa loss på en burk ishavstorsk som de hade med sig. Kändes lite vemodigt att lämna dem, speciellt Walter som blivit rätt tam här (fastän han helt klart var glad att husse kom och hämtade honom nu på kvällen). Snart kommer Lisa, och hon har tänkt att stanna mera permanent, förutsatt att hon gillar flytten från landet till stan. Sånt kan man ju inte så noga veta förrän efteråt. Men med en annan katt i huset lär åtminstone Stina hålla sig härifrån i framtiden.

Gisslandrama över middagen

Idag ställde Stina mig inför ett ultimatum vid middagen: Om jag får din mat, så får du din tidning? Som tur är så är hon mindre än jag.

Strålande tider, härliga tider

Den blå linjen är min Avanza-portfölj. Den mörkare bruna linjen är OMXSPI. Räknat som relativ utveckling sedan årsskiftet. Inte illa va? Nu ligger det tyvärr (eller som tur är, alla perioder är inte lika roliga) inte så mycket pengar där. Min portfölj är en ren kombination av tävlingsvilja och spelglädje. Just nu hoppas jag att östeuropa får en strålande framtid, att alternativ energi står inför sitt stora genombrott och att spelmonopolet faller innan de ansatta aktierna gör det.

Stulet material

Hittade en ganska rolig lista på Ratherbeen, och den går ju med fördel att återanvända:

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"Minnesdag, lat. memória, kallas en helgondag av lägsta"
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Tapet.
3. Vad var det senaste du såg på TV?
Uppdrag granskning alldeles nyss.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?
21:05. (Hör väl till att redovisa facit: 21:23.
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
TVn. Radio i köket. Inget annat. Apropå det: Var är katterna nånstans? De ligger inte i fönstret och inte på sängen.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
På väg hem från jobbet, det var väl vid 17:30 efter att jag handlat. Då bar jag på matkassar.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
MSN klienten, och en OH-presentation som jag skall använda för att inleda en förhandling imorgon bitti.
8. Vad har du på dig?
Inte tillräckligt för att redovisa det på min blogg.
9. Drömde du något i natt?
Nej. Men det gjorde nog Walter.
10. När skrattade du senast?
Förut idag när jag summerade läget med chefen och (ja, vi är dåliga människor) läste platsansökningar. Vissa skriver väldigt roligt. Man förstår på ett helt annat sätt varför det finns sökajobb-kurser.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Tapet.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Ja, min lunchbiff på Salathai på centralen i Stockholm.
(Fråga inget - ta bara mitt råd och ät inte där.)
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Tog en faslig tid.
14. Vilken var den senaste film du såg?
Royale. Casino Royale.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Lite olika ställen att bo på.
16. Tycker du om att dansa?
Ja. Helst till TB.
17. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Kan jag tyvärr inte avslöja, då ger jag ju bort mitt förhandlingsläge.
20. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
O ja.

Äntligen!

Inser att ordet i rubriken håller på att bli pinsamt överrepresenterat på den här bloggen. Men det här var verkligen äntligen. Ända sedan förra våren (eller var det hösten?) när min väninna och jag kom hem från Ikea med min garderob har den varit utan handtag. Jag har sträckt mig upp och tagit tag om dörrkanten för att få upp dem.

Men i veckan hämtade jag ovan avbildade handtag hos Kulturhantverkarna i gamla tullhuset på Norrtull, och idag tog jag mod till mig och gick lös på garderobsdörren med borr och skruvmejsel. Ovan ser ni resultatet (inte 100% rakt, men bra för att vara jag). Jag är riktigt nöjd, det var värt att vänta på att hitta de rätta handtagen. Mindre nöjd är kanske Stina som fick gömma sig under sängen för andra gången idag. (Första gången var imorse när dammsugaren åkte fram - då sprang hon vid blotta åsynen.)

Världsfäktning i Stockholm

Har under eftermiddagen varit och tittat på lagtävlingarna i Challenge Bernadotte tillsammans med uppsalabon och tillhörande syster. När vi kom in i turneringen vid halv ett så hade kvartsfinal mellan polen och ryssland just startat. Polen vann det på håret, efter att ryssland hämtat i kapp fyra poäng på de sista 7 sekunderna av matchen och därmed lyckats få till en förlängning. Sedan tog vi en matpaus på Pelikan, innan vi återvände till Erikdalshallen för att se Polen förlora mot Frankrike i finalen. Rätt intressant att se fäktning när man håller på med det själv, men det är begripligt att det inte är någon stor publiksport. Jag kunde svara på alla systerns frågor, utom den återkommande och mest omöjliga: "Var träffade han nu? Varför fick han poäng?". :)

Äntligen en relief!

SvD toppar idag förstasidan med artikeln "Sahlin stiger fram" (inte på nätet än). Artikeln täcker den nya s-ledarens politik och det slår mig att jag tycker att det nog är ganska skönt. Äntligen finns det en opposition igen, Sverige kan återvinna sin politiska debatt.
Kanske är det så, tänker jag som uppfinner teorin medan jag skriver, att regeringen förlorat så mycket i opinion inte bara för att man genomfört den politik som många väljare inte på allvar förstod kunde genomföras. I själva verket är det ju så att med en sedan valet lamslagen opposition upphörde möjligheterna att på ett bra sätt få förklara och försvara sin politik. Debattens motpart är då inte längre en opposition med egen politisk vilja, till kritiskt granskande journalister, vars opartiskhet helt plötsligt tar sig uttryck i kritiska frågor till regeringen istället för att vara en rapporterande, skildrande och mera sant opartisk beskrivning av samtalet två motståndare emellan.
Därför kan man kanske hoppas att Sahlins inträde på arenan gör att Reinfeldt får en värdig motståndare, att han får någon att bli upprörd på och att han därmed åtminstone ibland kan inta en mera aktiv roll än den han har när han med huvudet på sned pedagogiskt skall förklara regeringens politik för svenska folket med kameralinsen som enda betraktare...

Äntligen lite ljus!

Äntligen! Idag var första dagen på året som jag blev väckt av solen - för en och en halv timme sedan gjorde den första försöket. Jag somnade om någon timme, men kände sen ingen lust att ligga kvar när det som finns på bilden ovan lockar vid fönstret. Balkongen badar i sol om det ser ut såhär på andra sidan gatan. 11 mars är med andra ord en dag att minnas och räkna ner till för kommande mörka vintrar!

Vår i Stockholm

Idag har vi haft strålande sol och jag kunde äta frukost på balkongen. Sedan följt av lång promenad från fridhemsplan, via norrmälarstrand och skeppsbron till skanstull. Islossning på riddarfjärden, och fåglarna åkter runt på de drivande flaken. Sällan sett så mycket fåglar på samma plats...

Nästan hemma

Ombord på flygbuss som rullar mot Stockholm

Incheckad, utfodring

Framme och incheckad på Bva. Väskan vägde 12,5 kg. (2 kg dyrbar lagringsplats till spillo!) Köpte nu en bagette inbö jag såg att det fanns lite mer rejäl mat. Funderar på om jag nu skall beställa en pizza slice också. Känns överdrivet just nu, men det är å andra sidan 5-6 timmar kvar innan jag är hemma. Ser mig om på folk. Det känns ibland som att det är väldigt lätt att känna igen svenskarna. Inte bara de illa klädda medelålders mannen, utan också jämnåriga (nej, man är inte medelålder förrän man är 50!) tjejer som trots genomtänkt klädsel har glasögon som enker stockholmsmodet, och stövlar, jeans, topp konceptet på plats... Ju mer jag tänker på det desto mer tror jag på en bit pizza. Inte vart jag värst ohungrig på tonfisken...! Bis später!

Hasta la vista, Paris

Dagens i-landsproblem

Det är verkligen ett dilemma när man är 5 pers runt ett sjupersoners bord. Hur skall man få plats med brunchen?

Tillfälligt avbrott

Plötslig paus promenaden när vi gömde oss undan ett riktigt sommarregn i en busskur. Försvann lika fort som det kom,men var lika intensivt som kort.

Lunch på lokala råvaror

En riktig höjdare, åter igen i solen. :)

Morgon i Paris

Rue de Grenelle en solig morgon på väg till bageri och ostaffär.

Landat i solen

Går ar det 9 grader och sol. Trots att det länder varmt och trots att jag kände ni mysigt vårklädd i Stockholm kände jag mig med ens hopplöst överklädd med höstjacka och lätta vinterkängor. För den som inte åkt Ryan hit jan det kanske vara roligt att se ett livet kort på Bva. Jan poser ingen risk att gå vilse i satteliter här.

På resande fot igen!

Morgonen abdu som vanligt mer stressad än jag tänkt, men nu sitter jag i alla fall på bussen som är resans början. 14.8kg att checka in och en brödrost i handbagaget. Skall bli intressant att se vad säkerhetskontrollen säger. :-)