Äntligen en relief!

SvD toppar idag förstasidan med artikeln "Sahlin stiger fram" (inte på nätet än). Artikeln täcker den nya s-ledarens politik och det slår mig att jag tycker att det nog är ganska skönt. Äntligen finns det en opposition igen, Sverige kan återvinna sin politiska debatt.
Kanske är det så, tänker jag som uppfinner teorin medan jag skriver, att regeringen förlorat så mycket i opinion inte bara för att man genomfört den politik som många väljare inte på allvar förstod kunde genomföras. I själva verket är det ju så att med en sedan valet lamslagen opposition upphörde möjligheterna att på ett bra sätt få förklara och försvara sin politik. Debattens motpart är då inte längre en opposition med egen politisk vilja, till kritiskt granskande journalister, vars opartiskhet helt plötsligt tar sig uttryck i kritiska frågor till regeringen istället för att vara en rapporterande, skildrande och mera sant opartisk beskrivning av samtalet två motståndare emellan.
Därför kan man kanske hoppas att Sahlins inträde på arenan gör att Reinfeldt får en värdig motståndare, att han får någon att bli upprörd på och att han därmed åtminstone ibland kan inta en mera aktiv roll än den han har när han med huvudet på sned pedagogiskt skall förklara regeringens politik för svenska folket med kameralinsen som enda betraktare...