Dagens Nyheter skriver idag om att Apple har problem med 3G täckningen på iPhone. Jag måste börja med att erkänna att jag alltid varit en skeptiker. Redan när Apple lanserade den första versionen av iPhone som framtidens mobiltelefon utan 3G så kändes det tydligt att nåt var fel. Reklambudgeten verkade ha fått även utvecklingspengarna. För iPod och andra iProdukter måste det vara förödande att konceptet används för teknik som inte på något sätt är top of the line.
Det som ändå har fått mig att tro lite på iPhone är att de som haft den i min omgivning tidigare har varit så otroligt imponerade av det intutitiva gränssnittet. Fast precis innan semestern hade vår mobil-expert på jobbet köpt sig en av den nya Telia3G iPhonerna och jag provade den under promenaden från jobbet till lunchstället. En kort promenad i och för sig, men om det nu är intutivt?
Jag lyckades under de drygt fem minuterna ett antal gånger fastna i menyval så att han fick visa hur man tar sig därifrån. Den berömda rotera-skärmen-när-man-vrider-telefonen visar sig inte fungera i alla menyer utan främst om man råkar ägna sig åt att titta på bilder. Även då dröjer det ganska länge innan telefonen vrider bilden, och både jag och mobilexperten trodde ett tag att rotera funktionen var ur funktion innan vi till slut fick bilden att vända sig. Runtklickandet i menyerna försvåras, tycker jag, av att skärmen inte är en normal pekskärm med lite "studskänsla" när man rör den, utan den är hård, stenhård, och helt stum. Det är säkert en smaksak men jag gillade det inte.
Att telefonen har inbyggd GPS imponerar på mig, speciellt om man ser till priset och storleken, men det antar jag är en ganska kort tidsfråga innan jag kan få en annan telefon med den funktionen. GPSens karta och förmåga att hitta saker, åtminstone i Stockholms innerstad var dock oerhört imponerande. Tyvärr, och det gäller ju alla mobiltelefons-gpser, blir kartan väl liten och skissartad på den lilla skärmen.
Så summa sumarum: Varför vill någon alls ha en iPhone?
No comments:
Post a Comment