Viktigt uppdrag!

Så var man barnvakt. Föremålet för bevakningen ligger i rummet bredvid och sover, vilket han gjorde redan när jag kom. Då och då hostar han lite, han är förkyld dagen till ära, men något uppvaknande lär inte vara särskilt nära förestående. Så här sitter jag med dator, bok och en promemoria från jobbet att läsa under kvällen. Intressnat och lite nyttigt för mig att vara i en lånelägenhet utan andra möjligheter än att läsa och lyssna på klockans tickande. (Jag räknar inte SVT Play som ett seriöst alternativ med 3G modem och sova är det ju inte tal om när man är vaktpost.)

När finanskrisen kom till Vasastan

Vid början av det här året kunde jag glädjas stor åt min Avanza-portfölj. (Se gammalt inlägg.) Förra årets resultat var att portföjen var upp 45%. I veckan passerade jag gränsen när det värdet är, åtminstone tillfälligt, förlorat. Som tur är utgör finansiella tillgångar och skulder en begränsad del av min ekonomi så det är ingen omedelbar panik och jag är inte tvungen att sälja något. Fast det är inte utan att krisen märks. Min senaste ränteavi visar att räntan (som låg under 3% när jag köpte lägenheten) nu är uppe i nästan 7%, och månadshyran ligger därmed en bit över 10 000. För de pengarna får man nog hyra ett hus i värmland?

Lite spänning i vardagen

Jag har precis lagt min första order på mataffaren.se. Det här med att postordershoppa dagligvaror var något som spåddes vara en stor framtidstrend under bubblans tid strax före år 2000. Vi skulle sluta gå i affärer och alla sitta hemma framför datorerna och leva våra liv. Jag har alltid tyckt att idén skulle floppa, inte minst för att distribution blir en stor kostnad som rimligen aldrig kan gå ihop. Men nu har Coop vågat satsa på den gamla idén i en tid där logistiken möjligen har något bättre förutsättningar: Åtminstone sker betalningen enkelt genom att budet som kommer med varorna tar betalt med kort vid dörren. Målgruppen är nishad: man har startat intiativet för stockholm enbart. Det är nog logiskt: vi är många här som lever utan bil, vi är redan vana vid oförskämda matpriser och en och annan av oss känner också att stress är en faktor att räkna med rent livskvalitetsmässigt.
På en halvtimme lade jag alltså idag en order på mat och på städgrejor till ett värde av drygt 1400:-. För leveransavgiften 75:- kronor slipper jag gå runt i affär och plocka en kundvagn full med grejor, och jag slipper släpa kassarna genom tunnelbanan. Skulle jag haft bil hade jag istället kunnat räkna bort körtiden till någon butik. Och jag lade förstås fokus på tunga grejor: Det kommer frukt, det kommer frysvaror av den sort jag brukar ha liggande i kylen (kyckling, fisk etc), kattmat, dunkar med rengöringsmedel... Flera resor fram och tillbaka till fridhemsplan för att orka lyfta allt detta.
Nu återstår att se hur fräsha grönsakerna och frukten är och om leveransen funkar som den skall. Tisdag mellan 20 och 22 skall jag vara hemma och vänta med spänning. Lite låst blir man förstås av denna shoppingform också, men istället för att slava runt med kundvagn bland hyllor och trötta barn så får jag sitta hemma i fåtöljen och vänta på varubudet. Det låter ju i alla fall rätt bra!

Ville hon hålla tårarna borta?

Susanna Kallurs OS är över efter att hon slagit i backen efter första häcken i dagens lopp. Vid en bild på en gråtande Kallur är bildtexten "När faktumet sjunker in kan Kallur inte hålla tårarna borta.". Det är inget ovanligt i sig, uttrycket är ju sånt. Men varför heter det så? Vad är det för omodern tanke att man alltid och in i det sista skall hålla tårarna borta? Bara om man inte kan hålla dem borta rullar tårarna fram. Kallur har just förlorat sin chans, kanske den största chans hon fått i sitt liv, att vinna OS i sin favoritgren. Är inte det då man verkligen vill och måste gråta? I framtiden rösta jag för bildtexten "När faktumet sjunker in valde Kallur att låta tårarna rinna.".

Nu självaste Forsvik

Vadstena var avklarat betydligt snabbare än väntat: Klockan var bara två när jag besökt både slott och klostermuséum. Jag kollade med GPS som uppgav att Forsnäs bara låg en timme bort och när det ändå blivit så mycket oväntat av Arn på den här resan så tyckte jag att jag lika gärna kunna göra det ordentligt och se till att min kombinerade vandring i katolska kyrkans respektive Jan Guillous varianter av den svenska historien blev något mera fullkomlig. Så jag tryckte navigera på gps:en, satte mig bakom ratten och någon dryg timme senare nådde jag Forsvik.
Kommer man norrifrån möts man först av allt av Forsviks kyrka. I Arn böckerna är det den kyrka som Arn låter bygga till den heliga gravens ära, och i kyrkan väljer Arn att avbilda sig själv.Desvärre var inte kyrkan öppen när jag besökte den, så någon ikon av den tempelriddare som faktiskt skall finnas avbildad i kyrkan fick jag inte lägga mitt öga på. Däremot åkte jag vidare till Arns och Birgers kära Forsvik, som mycket riktigt har varit en plats där man varit pionjärer inom industri. Dock aningen senare än vad Jan Guillou gör gällande. Vackert så det förslår är det dock.
Platsen är klädd i gröna björkar och det skulle mycket väl kunna vara precis så som Jan Guillou beskriver platsen.
Med en gata mitt igenom den lilla byn (vilket det är än idag) och en hamn längst ner i byn, från vägen sett, där mången resenär landstiger i romanen. Utifrån en tolkning som gjorts av Mikael Hedin och Jörgen Johansson-Schauer och som ställs ut i en modell på muséet (tillverkad av Jörgen Johansson-Schauer) så skulle Arns eller Birgers Forsvik sett ut såhär:
I modellen ovan ligger hamnen ungefär på den plats som jag fotograferat vattnet ovan, och huvudgatan sträcker sig ner bland björkarna. Men fullt så imponerande var inte Forsvik vid just den tidpunkten. I en jämförelsemodell ser vi muséets uppfattning om verkligheten vid Forsvik på Arns tid:

Därmed inte sagt att inget av den industri som senare skulle komma att växa fram var påbörjad på Arns, eller åtminstone Birger Jarls tid fanns här. En vattendriven kvarn fanns här att testamentera till Birgittas kloster på 1300-talet, och runt 1400-fanns här en masugn. Platsen fick också, helt i överensstämmelse med Guillous böcker, Sveriges första sågverk. Men det dröjde till 1400-talet, då både Arn och sonsonens son Waldemar gått sina dagar till ända innan det blev verklighet med en såg på Forsvik. Så allting stämmer kanske inte exakt. Men det skulle mycket väl kunna ha stämt, och Guillous förmåga att hantera historien med dess anpassningar till romanen varsamt imponerar utan tvekan i fallet Arn.

Frukost i kungasalen

Frukost i Bjälboättens palats, uppfört av Birger Jarl till Bjälbo. Hade ingen amang om det när jag bokade hotell, men det är väl ungefär så mycket Arn det blir utan att åka till Forsvik eller Varnhem.

Tillbaka i stoj och glam

Lössläppt från klostret har jag tagit mig den korta sträckan till Vadstena. Efter lite levande i regnet har jag till slut lokaliserat vad jag tror är merparten av stadens turister. De flyr undan det ihärdiga regnet, nu i likhet med mig, på vad som verkar vara en av 2-3 anständiga restauranger här. Varmt, mysigt,precis som en restaurang i en stenkällare skall vara när kylan och vätan är ruskig ute.

Heliga hjärtas kloster

...ser ut såhär sett från mitt fönster i gästdelen. Till höger i bild syns klosterkyrkans fasad, och till vänster den del av den östgötska slätten där sverkrarna härjade på Arns tid.

Semesteräventyr del 2 - Universeum

Dagens utflykt gick in till Universeum, som ligger bredvid världskulturmuséet vid Korsvägen och Liseberg i Göteborg. Ett roligt museum för både stora och små där man kan se allt från torsk till tigerhaj och allt från sandhuggorm (bilden) till små söta Goeldisapor och grodor.

Tröttnar man på museet så finns en lekplats inomhus med rutschbanor, klätterställningar och olika slags enklare fysikaliska experiment. Kan någon förklara hur det kommer sig att bollen svävar ovanför konen med en fläkt under? Och att den fortsätter sväva i linje med konens spets om man lutar konen, istället för att bara blåsas iväg av lufttrycket?

Min kompis och jag studerade den så noga det gick mellan barnens attacker, och vi kunde inte se något annat än att konens botten utgjordes av en helt vanlig fyrkantig fläkt. Inga fotoceller eller stegmotorer där... Behöver jag tillägga att barnen vi hade med oss älskade stället? Roligt för mig är också att min kompis barn verkar acceptera mig helt och hållet, och en ganska god stund vandrade jag runt med den äldsta som inte alls ville leta efter pappa. Men när det kom till att ta loss säkerhetsbältet i bilbarnstolen så gick det en gräns. "Nej! Du kan inte! Pappa gör.".

Semesteräventyr del 1 - Skytte

Lite roliga saker skall man ju hinna med under en semester också - det skall inte bara vara sofflock. I förrgår tog min kompis här i Göteborg med mig till skjutbanan och lät mig provskjuta några av hans pistoler: Walther PP (polisens gamla tjänstevapen, tillika ett vapen som användes av tyska armen under andra världskriget) är vapnet på bilden. Sig P210 (Neuhaussen) och en Benelli .22 fanns också på menyn.

Semesterbrev från Göteborg

Har lämnat katterna hos mor och far i Karlstad och är på besök hos vänner i Göteborg. Det är nu ett år sedan jag såg barnen och mycket har hänt. Den unga damen på kortet var ju spädbarn utan styrsel alls över sin kropp då, och är tämligen självständigt vandrande och klättrande idag. Den äldre tjejen (som är knappt två och ett halvt) har gott om egen personlighet och synpunkter på både vad hon vill och hur hon vill bli behandlad. Dagarna har omfattat matning och sandlådelek, tittande på spöket laban och jag har fått vara både hät och hund. Den största succe jag ställt till med hittils var tidigare idag när jag satt ihop ett bildspel på datorn som visade mina katter. Minstingen (hon på kortet alltså) var helt fast i minst 20 minuter och jag lurade i henne en betydande mängd yoghurt med rispuffar under det att hon ivrigt pekade på katterna och sade "Kack! Kack! Vov! Vov!"

Någon som har provat?

Androuette, Nybrogatan 6

Trist morgonsurfning

Folk bloggar mindre när solen står högt på himlen. Så enkelt är det. Min GReader har inte fångat upp nånting nytt alls sen igår kväll förrutom dagstidningarnas löpande uppdateringar. Här är det varmt. Katterna ligger mest och slöar, även om de med gemensamma insatser varit ute på balkonen och fräst åt Leon. Mittdelarväggen på balkongen är vackert gul efter att pappa målat den med grundfärg plus tre strykningar. (Den var i riktigt dåligt skick innan.) Balkongdörrarna står på vid gavel och det försiktiga fläktandet därifrån är skönt. Ännu bättre vore det om jag kunde ha öppet fönstret ut mot gatan, då blir det korsdrag och det fläktar rätt skönt en sån här dag. Fast med kattunge i huset är det förstås svårt.
Igår åkte jag runt och tittade på kök och badrum. Puustelli kommer hit i slutet på Augusti och mäter för att komma med offert. Det lär vara dyrare än ett Ikea kök, å andra sidan verkar det med alla mina vinklar inte alls dumt att få någon som tar ansvar för att de specialtillverkade delarna har rätt mått vi leveransen. Egentligen finns det snyggaste köket jag har sett på Invita, men de har semesterstängt och jag har inte en aning om vad de ligger i för prisklass. På Bygg-Ole och Fredälls har de mycket badrumsdelar. Jag fick med mig en ungefär 20 centimeter tjock hög med badrumskataloger därifrån. Badrum verkar på sätt och vis enklare än kök att plocka ihop själv: Delarna skall inte detaljmatchas på samma sätt: kakel, toalettstol, handfat, duschdörr.... Allt kan ju flyttas runt lite i själva byggögonblicket. En måttbeställd aluminium eller stenskiva däremot.... Ojojoj. :)

iPhone eller iSuck?

Dagens Nyheter skriver idag om att Apple har problem med 3G täckningen på iPhone. Jag måste börja med att erkänna att jag alltid varit en skeptiker. Redan när Apple lanserade den första versionen av iPhone som framtidens mobiltelefon utan 3G så kändes det tydligt att nåt var fel. Reklambudgeten verkade ha fått även utvecklingspengarna. För iPod och andra iProdukter måste det vara förödande att konceptet används för teknik som inte på något sätt är top of the line.
Det som ändå har fått mig att tro lite på iPhone är att de som haft den i min omgivning tidigare har varit så otroligt imponerade av det intutitiva gränssnittet. Fast precis innan semestern hade vår mobil-expert på jobbet köpt sig en av den nya Telia3G iPhonerna och jag provade den under promenaden från jobbet till lunchstället. En kort promenad i och för sig, men om det nu är intutivt?
Jag lyckades under de drygt fem minuterna ett antal gånger fastna i menyval så att han fick visa hur man tar sig därifrån. Den berömda rotera-skärmen-när-man-vrider-telefonen visar sig inte fungera i alla menyer utan främst om man råkar ägna sig åt att titta på bilder. Även då dröjer det ganska länge innan telefonen vrider bilden, och både jag och mobilexperten trodde ett tag att rotera funktionen var ur funktion innan vi till slut fick bilden att vända sig. Runtklickandet i menyerna försvåras, tycker jag, av att skärmen inte är en normal pekskärm med lite "studskänsla" när man rör den, utan den är hård, stenhård, och helt stum. Det är säkert en smaksak men jag gillade det inte.
Att telefonen har inbyggd GPS imponerar på mig, speciellt om man ser till priset och storleken, men det antar jag är en ganska kort tidsfråga innan jag kan få en annan telefon med den funktionen. GPSens karta och förmåga att hitta saker, åtminstone i Stockholms innerstad var dock oerhört imponerande. Tyvärr, och det gäller ju alla mobiltelefons-gpser, blir kartan väl liten och skissartad på den lilla skärmen.
Så summa sumarum: Varför vill någon alls ha en iPhone?

---

Andra bloggar om teknik, mobiltelefoner, iPhone

Stockholm by summer

Jag kan fortfarande fascineras av hur Stockholm flyttas ut på landet om sommaren - helt och hållet. På stället jag bodde förr fanns ett stort koloniträdgårdsområde. Deras kiosk skyltade ofta sensommarens löpsedlar hela vintern. På Östermalm är det tydligen tvärtom.

Dagen efter

Våra besökare har åkt, och det är dags att vila upp sig - människa eller katt, fullvuxen eller ej. :)

Kontraster

Det som är mångas vardag är andras äventyr.

In flagrante delicto

Det blev en väldig fart ur och bort från bebisgungorna när brödernas far och jag plötsligt slet upp kameror för att dokumentera.

Semesterfrukost

Bor tillfälligtvis på Östermalm medan kusinerna bör i min lägenhet. Annan plats medför i en positiv mening rubbade cirklar. Har varit i mässa nu på morgonen (man kan gå till katolska kyrkan på 15 minuter från mina vännerslägenhet) och när jag på väg tillbaka gick in på wienerbageriet för att köpa en espresso föll jag för bageridoften - nästan som i danmark. Tyvärr hade de inte några wienerbröd med choklade, men den här bullen blev ju också bra.

En riktig kattstackare...

Evergirl ringde precis och berättade att katten som jag försökt döpa om till den ljuva vita (Dolce Blanco) hamnat på akuten med ett av sina återkommande magproblem. Fast den här gången är det visst osäkert om han skall klara sig... Vi håller alla tummarna (och för dem som är lagda åt det hållet: ber) för att det skall ordna sig för honom! Efter alla turer och äventyr han gått igenom, en hård barndom, katthem där han charmade Evergirl, lägenhetsliv i Paris och Stockholm så skulle han förtjäna att få fortsätta sitt äventyr ett tag till, nu med nya vänner, gräsmatta, flugor och möss på nära håll. Hang in there Zinto!