Gårdagsnattens gåta

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren? Vad är det som är svart och kallt och tickar? Svaret på båda frågorna är inte klockan.

Istället är svaret på frågorna hämtat från min gårdagskväll - min värsta flytt hittils. Det var polarna P&M som skule flytta från hem i Bromma till hem i Solna. Det hela började med ett flyttlass. Klockan 17 var allting klart för första vändan och vi lämnade Bromma. Sen hände egentligen inget märkligt. Det tog oss en och en halv timme att åka från Brommaplan till Armegatan, vilket ju är lite udda men inget värre än vad som drabbde alla denna snöstormsdag och vi som satt i Daniels BMW med TV skall inte klaga. Men sen!

Vi tömmer flyttlasset. De flesta går hem. P&M och jag åker tillbaka till Bromma och hämtar katten och "det sista". Det sista visar sig innehålla skrivbord, soffbord, vitrinskåp, datorer, plasma-tv och lite annat smått och gott. Ett halvt lastbilslass faktiskt.

Inte heller det är ju egentlig mening något nytt. Det sista är alltid mer än man tror.

Däremot kommer det nya sen. Vi är smått paniska redan när det är färdiglastat. Klockan har hunnit bli 22. Vi trycker på knappen för att lyfta upp lastbryggan, och sedan fälla den upp mot flaket så att flaket på lastbilen stängs.

Tickticktickticktick.

Där står vi i den mörka kalla natten.

Tickticktickticktick.

Hydralpumpen bara går och går.

Tickticktickticktick.

Vi väntar i tio minuter. Oeeeeee! Äntligen! Lastbryggan går upp!

Fem centimeter.

Tickticktickticktick.

Vi väntar igen.

Oeeeeeetickticktickticktcik.

Tre centimeter.

Och sådär höll vi på. Statoil ringde ut en mekaniker från Uppsala (räkna med en snitthastighet på vägarna runt 2km/timme i bästa fall). Det framstod som ett skämt. Statoil erbjöd oss att ta taxi till Statoil, låna en annan lastbil, ta den till Bromma. Lasta om.

Nej tack.

Oeeeeee.Tickticktickticktick.

Tre centimeter till.

Tickticktickticktick.

JAg undanhåller er lite av historien, men sådär höll vi på. Mitt ansikte är ganska frostbitet idag. Så småningom, oeeetick, oeeetick, fem centimeter per tio minuter. Två timmar senare hade vi fått upp luckan så mycket att vi vågade åka. Lite efter 00:00 var vi framme vid nya adressen igen. Grannarna måste ha älskat oss när vi äntligen avslutade flytten med lite dragande av kärror, släpande av skåp och dunsande med bordsben fram till 0130 denna kalla vinternatt.

Tickticktickticktick.

Brrrrr!