Ett helt nytt begrepp för mig var förkortningen CCD. Charged Coupled Device. Det visar sig att jag använder ett sådant flera gånger i veckan, och du som läser bloggen har åtminstone en gång redan idag haft glädje av CCD. En mer ingående beskrivning finns här i Mike Kudenovs förklaring. Mike har framförallt en mycket pedagogisk skiss som jag håller mig för god för att stjäla.
Fast CCD är förklaringen till hur en digitalkamera fungerar och hur ett bildintryck blir ett digitalt avtryck på en hårddisk. Det hela är ganska enkelt: En liten yta med elektronik motsvarar den filmruta som fanns bakom slutaren på en gammaldags kamera. På bildytan finns sedan först en lins, sedan ett färgfilter och slutligen (något förenklat) en ljussensor.
Linsen har till uppgift att fokusera en liten punkt av det inkommande ljuset nedåt. Färgfiltret ser till att bara en viss färg kommer fram till sensorn. Sensorn registrerar sedan hur starkt ljuset är (men inte vilken färg det har).
Genom att placera många CCD-sensorer bredvid varandra får man en CCD-matris. Matrisen arrangeras i kombination med färgfiltret på ett sådant sätt att röda, gröna och blå ljusfläckar (RGB) släpps fram till olika men näraliggande sensorer. På så vis bygger man upp bildpunkter på samma klassiska vis som en tv gör det med sina pixlar. Genom att tre sensorer kan tala om hur mycket rött, blått och grönt som ingår i varje punkt får man till slut fram en bild. Bättre eller sämre- allt beroende på antalet miljoner CCD man har råd att trycka in på en yta av ett par kvadrattum.
No comments:
Post a Comment