Inuti huvudet..

Klockan är 16:38. Jag står inuti ett pendeltåg som aldrig vill lämna centralen. Jag funderar på det sista vi sagt på jobbet och tänker i termer av prioritering. Vissa saker går inte att prioritera tänker jag. Men så slår jag den oratioella tanken ur huvudet. Klart det går att man måste prioritera. På något sätt måste vi organisera så att vi får ordning och kan rangordna olika behov. Jag tänker ett varv till. Prioriteras verkligen allting? Vem bestämmer om saker som inte bestäms av en enda organisation? Samarbeten, ja visst. Men sen. Kollektivt beslutsfattande. Till en gräns. Men någonstans dyker den gamla klassiskt liberala "osynliga handen" upp igen. Kan saker prioritera sig själva? När de bara blir som de blir. Är det en prioritering då? Eller är det kaos? Vad är det för skillnad? Pendeln lämnar centralen. mp3 spelaren i mobilen byter melodi. Jag funderar på om jag borde prioritera ett studieår i ryssland. Svårt beslut. Varöfr skulle jag inte? Hur kommer det att bli? Blir jag kvar där för alltid? Kommer jag hem besviken efter två veckor? Kanske jag skulle satsa på att hitta ett jobb som ger mig tillgång till Garner IT-manager? Internatioell sourcing. Är det en framtid kanske? Ni har nu lyssnat på några minuter ur mitt huvud.