C5 är kanske inte det sexigaste...

Testar GP:s vilken bil är du-test såhär på nyårsaftons morgon medan jag väntar på chili som dröjer sig kvar på torkning i ugnen. (Verkar inte som en helt bra grej att sova med gaskranen öppen i ugnen.) Såhär säger GP om mig. Kommentera gärna med ditt resultat om du orkar göra testet själv.

Du tar då inget på allvar i onödan. En regnig dag stannar du gärna i sängen och det är bara ytterst motvilligt du gör något du inte har lust med. Hellre en öl på krogen än ett pass på gymet. Livet ska njutas, och obehaget får man ta när det kommer.
Du riskerar att skära ihop totalt om du aldrig tar dig i kragen. Att övervinna lite motstånd är självutvecklande!
Som den typiska Citroen C5 du är, tar du dagen som den kommer.

Räknar man bort den första meningen så känns det väl inte helt främmande? Fast C5? Hrmpf.

Nyårsshopping till tramps

Har idag farit runt och köpt ingredienser till nyårsmiddag. På cykel! Det är inte vart år man gör det. Var noga med att (trots regnet) inte lämna cykel vid något ställ, för man vet ju aldrig om det är rimfrost och snö när man försöker hämta den imorrn. Har nu upptäckt att gul paprika är förvånansvärt dyrt (speciellt om man köper extra fin paprika i hallarna), och att jag inte kan *ett dugg* om mouserande vin. Jag stod idag och kollade på flaskor i rader, och jag kan på systemets beskrivningar inte utläsa någonting som förklarar varför en flaska kostar fyra gånger så mycket som en annan. Många har en smak av grapefrukt. Det förstår man ju med ryggmärgen att det inte kan vara gott, men så enkelt får man inte tänka, det stod rätt klart utifrån prislapparna.

Men 9 av 10 i Svenskan...

Även Svenska Dagbladet har ett nyhetstest: http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_5853594.asp

Där gick det bättre, med 9 rätt av 10 får jag epitetet "nyhetsnörd" och rådet att tänka på att "detta är inte det enda livet består av. Gå ut och gör nåt kul - ta en glass eller en kopp kaffe och träffa lite folk.

Uppenbarligen är det lite skillnad beroende på vilken tidning man läser, och vilken tidning som gör testet.

5 av 15 i DN:s årstest

DN har gett ut ett särskilt nutidstest för att testa året 2006 i sin helhet. Hur klarar du testet? För min del gick det riktigt uselt: Jag vet varken vad Lalehs senaste platta heter, eller hur många människor som varit uppe i rymden eller vad Göran Persson fått för tillnamn för att skilja honom från andra Göran Perssonar i riksdagen. Hoppas det går bättre för dig, och att min nya tidningsprenumeration gör 2007 till ett bättre nyhetsår för mig!

Fredagsfyra v 52/06 - Nyår

Årets sista fredagsfyra handlar inte helt oväntat om just året, eller närmare bestämt nyår. Och sittandes på bussen mot Stockholm gör jag för ovanlighet skull fredagsfyran på rätt dag och i rätt syfte - att fördriva lite tid på fredagen.

1) Hur ska du fira nyårsafton - om alls?
Middag hos en vän/kollega.

2) Brukar du avlägga nyårslöften, och i så fall: Brukar du hålla dem?
Jag brukar inte avlägga nyårslöften. Det känns som ett säkert sätt att se till att något inte blir gjort. Egentligen borde jag lova att ta jobbet mer på allvar och anstränga mig hårdare under 2007.

3) Är fyrverkerier ett måste på nyårsafton?
Nej. Med åren har jag kommit att tycka att fyrverkerier är riktigt tråkigt. Även om vissa fyrverkerier kan vara rätt vackra är det ju förmodligen det sämsta förhållande mellan upplevelse och pris som finns tillgängligt på den svenska shoppingmarknaden. To little bang for the bucks, om jag får använda så torr humor.

4) Smällare är numera förbjudna i Sverige, men det smäller ändå ganska mycket. Bör alla former av smällare förbjudas med hänsyn till våra husdjur, eller finns det andra lösningar?
Hellre än att förbjuda smällare borde man kunna lagstifta mot att använda dem på ett mycket störande eller allmänfarligt sätt. Ungdomar som står på gatan och skjuter fyrverkier och smällare mot förbipasserade är inte okej. Fyrverkerier på Skansen är helt okej. Det här är egentligen ett klassiskt problem. Förbjud mord och misshandel, inte knivar och knutna nävar.

Huken er i bänkarne!

Nu ladder jag ôm! Efter en veckas retreat hos mor och far bär det av hemmåt igen - 1625 kliver jag på bussen! Ger mig en hel dag att hämta andan innan nyår kräver sitt. :)

Casino Royale eller Bond, psykskadad Bond

Bio på Filmstaden i Karlstad hann jag också med under julhelgen. Christian och jag drog iväg på Casino Royale, den nya Bond-filmen. Just när man trodde att Bond var död, att konceptet inte längre hade någon ledande roll i action-genren och att det stilfulle engelsmannen hade ironiserat ihjäl sig själv så hämtar sig Bond-konceptet igen.
Den här gången får vi möta en Bond med klara psykiska problem. Han är känslokall (men mjuk under den hårda ytan), och psykopatisk (men empatisk om det behövs). Mord och dataintrång är huvudrätten, och har han tur så hittar han en kortlivad kvinna till desert.
Möjligen gynnas vår käre spion av att världen nu engagerat sig i det första stora "kriget" sedan kalla kriget. Som en agent som söker underrättelser och nyckelpersoner i kriget mot terrorn kommer Bond mer till sin rätt än när han jagar galna ryska småbrottslingar. Det krävs liksom en värdig motståndare.
Utöver att ha funnit ett rimligt sammanhang och att ha utvecklat en helt ny tolkning av mannen James Bond så erbjuder filmen en del uppdateringar av Bonds klassiker. Bilen är något alldeles extra (som den var förr!), nu med en omfattande utrustning för telemedicin i handskfacket och utöver att det sker både pistol, kniv och giftmord så är actionfaktorn maxad genom maximal förstörelse av fast egendom. Allt från nybyggen till antika byggnader i Venedig får stryka med när Bond hukar sig och laddar om. Räcker inte allt detta så kan den kvinnliga delen av publiken roa sig med en då och då tämligen avklädd Bond, och den manliga delen av publiken kan glädjas åt att Bond-bruden inte går av för hackor.

Länkar:
- Casino Royale på IMDB
- Officiell Sajt

Skräck i city

Karlstad har fått en ny galleria där gamla Domus-huset låg . Det heter Mitt i City. Delar av konceptet är i och för sig riktigt spännande. Man har öppnat en gammal gata mellan Järnvägsgatan och Västra Torgatan som sträcker sig mellan västra torgatans mitt och Cafe Royal på Järnvägsgatan - och det är lite skoj. Fasaden är snygg, den moskeliknande kupolen är också ett schysst inslag i gatubilden. Men när vi lämnar fasaden och ser till innehållet så är huset ingen fullträff, för uttycka sig försiktigt.
I två våningar breder affärer ut sig precis som i Gallerian i Stockholm. Lysrörslampor och balkonger att gå på i en öppen hall gör det hela inte en millimeter mer estetiskt än just nämnda gallerian. Blanda sedan in Kungshallen mitt i allithop, och du har en hejdlös kakafoni av skrammel, sorl, röster, lukter och dofter. Stället är möjligen en revolution för Karlstads tonårsgäng som nu fått någonstans med både shopping och billig mat att hänga på alla långa eftermiddagar, men för oss vanliga dödliga kunde stället verkligen tillföra mer. Vem vill förresten köpa kläder som hängt bland stekos och fetter mitt i ett gatukök?

Här råder Klappsjuka

Sjukt mycket paket under granen för en familj som inte har ett enda barn närvarande på julen. En extra eloge till mamma som putsat golvet så blankt att man ser kameran reflekteras i parketten till höger om Lilltometens fötter.


Innan klapparna får öppnas kommer dock maten....

En vacker skinka...

...och kalkon - som blivit den stående varmrätten på vårt lite annorluna julbord av skandiaviska blandtradtioner.

Och när klapparna är uppätna får man äntligen packa upp paketen och hitta sin ståtliga favoritklapp bland alla dem under granen.

Det är ju rena 90-talet

Såhär med möjlighet till en historisk återblick på årets julafton konstaterar jag följande: Världen, åtminstone den del av den som står mig nära, har genomgått en historisk regression. I år har jag fått: Inte ett enda elektroniskt julkort, inte ett enda julmail, totalt två God Jul SMS, och en stor hög julkort på papper. Nu är visserligen julkort på papper jättetrevligt, och vittnar om mycket mer omtanke än ett elektroniskt julkort, men ändå. Jag trodde vi var överens om att sätta posten i konkurs? Vart är världen på väg?

Juleljus och julegran

Så var årets viktigaste tradition avklarad: Några timmar innan ordinarie
planering, ett par timmar efter att pappa ville det i en obarmhärtig
kompromiss. Nu - år efter de tonår då jag alltid var sugen på att träffa
polarna på kvällen - har pappa helt plötsligt fått för sig att vi skall klä
granen på dagen. I ren protest vägrade jag. Vi kan inte hålla på och ändra
på sånt bara för att det passar *honom*!

Fredagsfyra 51/06 - Tid

1) Har du en analog eller en digital klocka på handleden?
Nej, det blir så svettigt.

2) Vad föredrar du - digitala eller analoga klockor?
Det beror på. Jag föredrar riktiga analoga klockor på väggarna. Jag gillar digitala klockor i datorn och på mobilen. Jag skulle aldrig sätta på mig ett svart åttiotalsmässigt digitalur på armen.

3) Hur ofta ställer du dina klockor och vad använder du då som referens?
Jag ställer mobilklockan någon gång i månaden, efter fröken ur. Jag ringer helt sonika gamla hederliga 90 510, oftast blir det från hissen på väg ut på morgonen. Min dator däremot ställer sig själv efter klocktiden i vårt nätverk. Det är grymt opraktiskt eftersom nätverket går tre minuter efter, regelmässigt, och det är lätt att lura sig när man inte upptäcker att datorn synkat bort sig.

4) Känner du dig stressad av tiden?
Nej. Inte av tiden. Bara av det jag skall pressa in i den.

Innerstan, Bromma, Sturup, Bromma, Innerstan, Karlstad

Efter en dag av resande där jag hunnit vara i såväl Malmö som olika delar av Stockholm samt passerat en stor mängd mellansvenska orter under markfärd mot Karlstad är jag till slut framme vid min julvila. Oj vad den är efterlängtad! Organisationen är nu nästan klar, jag har fått min personal, tyvärr är en av mina chefskolleger (delvis på grund av mig) nu nästan helt utan. I vilket fall som helst blir det skönt med jullov för oss alla. Bussen från Stockholm 2230 var här 0245, och efter lite te och smörgås är det nu dags för en förkyld och utarbetad resenär att sova i sitt före detta pojkrum. Den bästa julklappen i år kommer att vara vila. Det vet jag redan. :)

Tjänsteresa med sevärdhet

Som avslutning på arbetslivet innan jul flög jag till Malmö.

Det visar sig att leverantörens kontor ligger bredvid denna sevärdhet. En tanke slog mig spontant när jag såg den. "Vad liten den var!"

Utöver trevligt möte med vår helpdeskpersonal innehöll resan också en promenad i bomässans "övergivna" kvarter i västra hamnen, och jultallrik med brunkål på lunchen (lugn, jag betalade själv!).

Ett nav runt Södermalmstorg

Tänk dig livet som en roterande rörelse runt Södermalmstorg, med en extra liten tyngdpunkt just vid Skanstull. Där har du mitt liv.
Den här helgen har det varit så uppenbart. Jag har rört mig hemifrån i fredags, till jobbet vid vasagatan, till afterwork i gamla stan, till drink på helgagatan, tillbaka hem till vasastan, sedan till jobbet, till vasastan och till fest 100 meter från samma lägenhet som jag var kvällen innan. Bara för att än en gång åka hem, åka till odenplan, sergels torg, hem och sen återigen bort mot skanstull och helgalunden. Livet som en jojo.
Tack och lov för gröna linjen. Men min gamla dröm om lägenhet vid Södermalmstorg känns fortfarande aktuell.

Fredagsfyra vecka 50/06 - Sverige

1) Den finaste/fulaste staden i Sverige är..?
Den finaste staden är Stockholm, med alla gamla hus och gränder, parker och rinnande vatten.

2) Vi borde/borde inte behålla monarkin eftersom..?
Vi kan gärna ha kvar kungen. Ur ett statsbudgetsperspektiv är han en jämförelsevis liten ekonomisk företeelse, och då och då är kungen bra att ha. Som när det satt svenskar som gisslan i Irak, och Saddam Hussein släppte dem när han fick ett brev från kungen. Kungar emellan kan man ju utbyta tjänster, och det är bra. Men nu stod det ju "borde" i frågan. Och då tycker jag kanske att vi borde avskaffa kungen och drottningen och alla prinsessor och prinsar. Mest för att det är grymt otidsenligt att ha ärvda ämbeten och för att kungar inte riktigt hör 2000-talet till. Vi är mer för presidenter och demokrati. Men han glittar ju lite, för att inte tala om prinsessorna. På det sättet är de ju ett fint pynt i den svenska julhelgen. Det kan behövas nu när vi inte har nån snö.

3) Det bästa/sämsta med Sverige är..?
Det sämsta med Sverige är nog att det är för litet. Det blir lite mycket ankdamm.

4) Den person som spelat störst roll för Sverige genom tiderna är..?
En fånigt svår fråga förstås. Kanske Lars Johan Hierta, trots allt, som vann oss tryckfriheten över kungen (avskaffa nu!). Eller Ansgar då förstås. Där kan man snacka om en som ändrade historiens riktning. (Om det nu var han som gjorde det.)

Väldigt lite lack

Det lackar mot jul i stora delar av världen, men i min ände är det välidgt lite lack än så länge. Däremot har det varit gott om jobb, och i omorganisationstider är det svårt att ställa in samtal med den uppsägningshotade personalen för att gå ut och köpa julklappar. Däremot börjar det äntligen ljusna. Alla har fått beskedet att de skall vara kvar, om än med ändrade uppgifter, och jag börjar ha en budgetuppföljning och en bokslutsprognos värd namnet.
Återstår frågan om julklappar, som skulle vara lättare att ta tag i om det i alla fall kändes lite som jul. Än så länge är det ganska varmt här: Folk kom på cykel till jobbet på lucia och när jag gick hem från vår avdelningens julborde kunde jag gå med öppen rock och njuta en nära på ljummen kvällsvind. Inte så mycket vinter alls, och vid åhlens står varken tomtar eller älgar. De horn som vajar runt där har visat sig vara indianer. Allting är väldigt förvirrande nuförtiden.

Klosteröl med präst

En dag som började med luciatåg i Blå Hallen för personal vid stadsledningskontoret, slutade med en trappistöl med vår vän prästen. Alltid intressanta samtal om allt från livet och livet efter detta till deprimerade vänner och tåg. Jag kan nu t ex berätta att de nya blå plupparna på spärrarna är smartcardläsare som redan nu är tagna i drift för vissa testpersoner. Tanken är att man kan passera spärren med ett värdesmart-card (SL Access) som inte behöver tas upp ur väskan vid passage. När man passerar spärren dras maximal taxa, och när man passerar en spärr på väg ut reduceras debiteringen för att matcha hur långt man faktiskt åkt. Smart system kan man tycka, eftersom det torde vara ganska vanligt att folk ändrar sin tänkta slutstation under resans gång. Inte lika smart som enhetstaxa förstås, men ändå. Man slipper i alla fall stämplar och kontanter.
Största och enda dilmmat just nu är hur katterna skall komma hem. Den här kvällen blev sen både för mig och husse, och morgondagen är för mig fylld med möten och personalfest. Vill ju inte vara besvärlig med katterna (då får man väl inte låna dem igen!), men här blev bokningarna verkligen bökningar. Och inte lär katterna bli gladare av att sitta här medan jag är på fest. Nåja, det löser sig säkert.

Himla osisar!

Igår vägrade min dator starta upp efter att ha stått i viloläge. Hittar inte mappen config nånting. Efter en kvälls bökande har supporten kommit fram till att det är en krashad hårding. Inte så skoj. Vad jag kan komma på hade jag inga kritiska dokument på den datorn förrutom en del privata saker som fotoalbum etc, som tillfälligt förvarandes där efter att min hemdator hade gett vika för ett tag sedan. Vad är det med mig och hårddiskar? Så nu lever jag utan dator på jobbet, vilket i och för sig inte gör någon jätteskillnad när dagarna går åt till möten.
För att toppa den irritationen så har vår express-omorganisation också lett till att fel annons publicerats för en tjänst på min enhet, så nu söker vi en helt annan person än någon med den kravprofil som jag har bedömt skulle behövas. Rättsäkerhet är inte ordet för dagen. Fast om man river av plåstret fort så gör det mindre ont. Det gäller bara att man kommer ihåg att det skall vara plåster, inte glasfibertejp och locktite.

Kisse med drag

Ifall du aldrig har fiskat katt så kan jag rekommendera det. En rätt fascinerande men enkel sport. Du behöver ett rep, och ett gammalt skosnöre. Sen är det bara att hoppas att någon nappar och hänger i när du släpper ner det över sängkanten...

Frestelsens tid

Har haft en social helg med afterwork i trippel upplaga i fredags, och glögg både igår och idag. Lördagens glögg var hemma hos en kollega som har en suverän kökstalang och blev serverad (i tur och ordning) glögg, soppa med knäckebröd och rödvin, pepparkakor och lussegifflar. Dagens glögg, som inföll på eftermiddagen, var inte sämre. Där var temat mer socker och godis, och vi fick allt från välsötat matbröd och mjuk pepparkaka (sammanblandningsrisk fanns faktiskt), hemlagad gräddkola, mandlar i choklad, tryfflar med rödpeppar alt. kardemumma, saffranskaka, starkglögg, saftglögg, äppelsaft med glöggsmak och (inte minst!) julmust! Om jag lyckas gå ner mer innan jul så är jag grymt överraskad.

Uppskjuten resa blev av!

Skrattar bäst som skrattar sist får man väl säga då, till Lorry-gänget och oss andra som skrattat lite åt Fuglesangs eviga väntan. 46 år efter den första människan i rymden kom då den förste svensken, som väl måste varit så där en 3 år när hela världen runt honom fascinerades av Gagarin.

Kattpensionatet in action!

I helgen har kattpensionatet öppet och vi har fullbelagt med stamgäster. En
av dem har tillfälligt vågat sig bort från värmedynan till förmån för en
filtochkuddhög som tjänar som viloplats medan tonfiskmoussen smälter i
magen.

Skönt väder och oliver!

Gjorde en otroligt jobbig förmiddag med en seg förhandling med en seg leverantör. Väl genom ett budgetmöte gjorde jag mig fri och stack från jobbet vid 15, vilket passade bra både för mitt trötta huvud och det vackra vädret. En trevlig promenad runt söders östra ände slutade med ett besök på en olivoljeaffär som snabbt ställde upp med lite spontan provning. Bojolä novå står sig slätt mot Nouvell olivolja - årets skörd i en mängd olika smaker och varianter. Hade aldrig trott att en icke-chilismaksatt olja kunde smaka så mycket, så varierande och så starkt. Alltså starkt som i pepprigt. Rekommenderar starkt ett besök hos familjeföretaget olja och oliv, som förrutom olja förstås också har oliver, och knepig honung med nötter. "Till osten", enligt damen i affären. En artikel lär dyka upp i SvD i helgen också, för den som hellre läser än upplever själv.

Bok med frågor och ord

Har hittat en (så här långt) ganksa trevlig bok som heter "Vad vill du - egentligen?". En av huvudteserna är att man kan lära sig något om man iaktar dialektiken (spelet i motsatsförhållandet) mellan en människas "person" och en människas "aktörsskap" - mer vardagligt uttryckt skillnaden mellan vad man är (i sig själv) och vad man gör. Jag tror ofta jag värderar mig själv utifrån just mitt aktörsskap, och formar min självbild efter vad gör snarare än vad jag är värd i mig själv. Det gör ju yrket oproportionerligt viktigt.
Roas man inte av den filosofiska approachen bjuds det på mera konkreta funderingar. Börja med att fundera på vad du drömde om att bli när du var barn. Har du blivit det du drömde om? Rätt många av oss har inte det. Jag själv drömde t ex inte om att jobba med offentliga affärer, men allt eftersom vi blir äldre lär vi oss också att det finns många möjligheter och sätt att underhålla olika behov hos sig själv. Mer intressant än svaret på vad du drömde om är påbyggnadsfrågan: "-Vad tror du låg bakom dessa drömmar?".
Dilematt för mig är väl bara att välja ut vilken av min barndoms drömmar jag skall analysera. Tidningsskrivare? Sekuritasvakt? Kemist? Allangör? eller den lite mer halvvuxna spelprogrammerardrömmen? Låg det samma drivkrafter bakom de drömmarna som bakom mitt val av sysselsättning idag? Har jag ens, handen på hjärtat, gjort ett val? När jag var liten tyckte jag det lät hemskt med bananskal.

Att äta (eller inte äta) sin planeringsmiss

En god vän påstod på sin blogg häromdagen att all överbelastning beror på dålig planering eller lathet. Jag håller inte med om det, men idag var verkligen en sån dag. Vi har ägnat månader åt att förhandla fram en deal runt en enkätundersökning, bara för att upptäcka att när kontraktet är skrivet och arbetsdagarna förbrukade så var export av e-postadresser den springade, svåraste, punkten. Vilket lett till mycket jobb för oss senaste tiden och vi nådde kulmen idag. Slit med excel- och word-dokument till 22. Och imorgon börjar arbetsdagen 0730 med förberedelser för förhandling 0800. Det är det här som är juletid!

Livsbevissthet

Ser på en rätt trevlig norsk talksnow som heter Forst & Sist med Fredrik Skavlan. I detta avsnitt, förrutom en stor dos Carl Bildt, en psykolog, Anne-Lise Lövlie Schibbye, som har skrivit om "livsmedvetenhet". Ett intressant begrepp men i grunden ännu en variant på temat om att vara närvarande där man är. Döden är - säger psykologen - ett rättesnöre hur vi lever. Det gäller att vara närvarande, vara i livet när man lever, argumenterar hon. Brutalt uttryckt men i livsstils-litteratur såväl som i mina personliga samtal med vänner är det ett ständigt återkommande tema - att vara närvarande i ögonblicket.
Ett lite utnött tema, men Anne-Lise har en intressant förklaring till varför det skulle vara så svårt. Problemet är enligt henne - och det är lite intressnat formulerat - att vi lever med andra människor. För att veta vilka vi är tar vi hjälp av andra och i förvirringen försöker vi sedan vara det andra förväntar sig att vi är. Om det inte vore så skulle vi kunna göra andra val. Det är ett ganksa intressant perspektiv.

Ett sista Flickr-test

Den här lilla söta bilden snodd på nätet får fungera som mitt sista test av vad flickr går för idag. Det är texten som är klurigast att få rätsida på. Allt hittils skall vara ett stycka. Editorn radbryter dock efter "allt".
Här börjar dock en ny rad med riktigt enter innan. Vi får se vad det blir av detta.

Edit: Yes! Det blev utmärkt.

iPod topplistan

Har precis synkat in lite julmusik på iPodden och passar på att läsa av topplistan som fått rulla sedan jag senast rapporterade här (och sedan nollställde). Mest spelade spår, med automatiskt överhopp i de fall samma artist ligger på 1-9 plats för att det är ett album som stått och snurrat:

1. Rihanna - Selfish Girl
2. Verbum - Prefation vid Jul (Solemnis)
3. Röda Armekören - Ryska marinens hymn (jakten på röd oktober)
4. Anders Widmark - En vänlig grönskas rika dräkt

Får räcka så. Nollställer nu, så får vi väl se hur det ser ut om ett par veckor.

Nyår, praliner, Gud, bröd och julmat!

Jo faktiskt - jag har hunnit med ett nyår, praliner, Gud, bröd och julmat på en enda dag. I flera olika former och omgångar dessutom. Det är ju ändå första advent!
Advent betyder, som jag fått flerfaldigt förklarat för mig idag, ankomst, och har ingenting med väntan att göra. Utöver att vara en shoppingvänlig söndag ganska nära jul så är det också den dag på året som flest människor gör sitt årliga kyrkobesök. Det slår både palmsöndag (som faktiskt är större än du som inte provat antagligen tror) och midnattsmässor. Förrutom att det är en välbesökt dag så är det också inledningen på julen, väntan på julafton och första dagen på det svenska kyrkoåret. Alltså ett nyår.
Alice och jag gick lös på dagen med ett inledande besök i Adolf Fredriks kyrka, vars kör och musikaliska upplägg sällan sviker. Jag var lite förvånad över den gammaltestamentliga skrivningen "stridsvagnar". Vi funderar på om det är den romerska varianten med häst och halvöppen ståvagn som avses, eller om det - som jag först trodde - är en felöversättning av något annat. Den som vet är välkommen att kommentera. :)
Efter Adolf Fredrik tog jag en sväng på stan, letade efter adventsljusstake och mossa, men ljusstake hittade jag ingen och mossan kostade runt tio kronor litern. Kikade på en gryta som jag tänkt önska mig i julklapp men blev aningen tveksam. En emaljerad gjutgärnsgryta visade det sig vara, och inte en lergryta som jag trodde. Är det utbytbart? Den är väldigt snygg, men det var egentligen lergryta jag var ute efter. Vad säger ni som kan?
Jag ringde Peter - som var bakis men som ändå bjöd in till fika om jag tog med mig virke. Så jag köpte ett gäng julinspirerade praliner från Pralinhuset. Marsinpanjordgubbar och pistagepraliner. En lång trevlig pratstund om cheferi och julsemester. Sen vidare igen. Stannade till på centralen, köpte Anna Politkovskajas "Putins Ryssland". Partsinlaga men kombinerat med den officiella rapporteringen kanske bilden blir mer komplett och förståelsen större, tänkte jag. Köpa böcker hinner jag, men frågan är när jag läser dem?
Efter detta lilla mellanstopp på centralen blev det Allhelgonakyrkan med Alice, David och en trevlig bland annat rysktalande vän till dem som hette Andrea. Vi följde traditionellt upp besöket med kyrköl på Pelikan. De hade jultallrik med allt som sig bör: Senap, skinka, lax, ägg, sill, potatis och bröd.
Summa sumarum en helt strålande första advent. Det enda jag saknade var Gå, Sion din konung att möta (108, Var glad!). Fast den kanske man kan fånga nästa söndag med lite tur. :)

Update 2006-12-12: Fixat länk till psalmen ovan.

Borat. Andningspaus tack!

Har varit och sett den nu. Borдt's cultural learnings of America. Länge, länge sedan jag såg en film som fick mig att kippa efter andan mellan skrattsalvorna så. Och det är som så många recensenter redan skrivit - inte Kazakstan man skrattar åt så mycket som Amerikaner. Kombinera Nile City med Jay Walking så får du Borat. Amerikaner som svarar dumt på dumma frågor, ironi på högsta ironiskagenerationennivå, fördomar och drift med desamma och en rejäl dos av homoprovokation plus några hemliga ingredienser ur familjekokboken från Kazakstan är väl ett ungefärligt recept. Ingen går säker - inte muslimerna, inte kristna, inte vapenförsäljare eller bilhandlare och i synnerhet inte politiker. Fast den är inget för den allt för empatiske - Borat knäpper många dumma och fördomsfulla offer, men har är lika hård mot de mjuka och vänliga. Inte minst mot de svaga, mot prostituerade, mot zigenare och i synnerhet mot judar. Trots det - gillade du Nile City och Jay Walking så gillar du Borat. Den verkliga spänningen kommer dock när vi får Borat - The making of the movie. För man går från denna seems-to-be documentary med en enda fråga i huvudet om och om igen:
- Hur mycket var egentligen skriptat?

Mysingen 2006 kan skada ditt humör

Så har den ju kommit till slut - årets mysingen och i fredags var jag förbi julölsfestivalen på Monks för att prova ett glas. De serverar den inte som pint utan i ett betydligt mindre men (tyvärr) alldeles tillräckligt glas.
Exakt vad som kännetecknar en julöl har jag lite svårt att hitta något svar på, förrutom att erfarenheten säger mig att de ofta är lite smakrikare, lite mörkare och kanske lite sötare än en ordinär lager. De flesta julöl jag provat skulle jag vara beredd att placera smakmässigt i närheten av porter.
Mysingen är - för den som inte redan har koll - julölet från Nynäshamns Ångbryggeri. Jag (och ganska många med mig tror jag) ser det som svenska mikrobryggeriers julöl nummer ett. I år var den dock en tragisk besvikelse. Mysingen är speciell, och bryggaren själv framhåller gärna att den får sin smak av att den innehåller muskot. Kanske är det just den vetskapen och stoltheten som fick årets brygd att gå lite snett, för det jag provade på Monks smakade just muskot. Mycket, starkt och tydligt muskot. Vilket tyvärr också innebar att ölet var olidligt beskt, på gränsen till bittert. En alternativ förklaring till den plötsliga besvikelsen är väl möjligen att det här är första ölen i Nynäshamns nya anläggning. Nya pannor, kärl och volymer kräver nya recept och ny intrimning. Det kan ju vara där skon klämmer? Eller så är det bara mina förväntinngar på julskinksmacka och mysing som sätter griller på förväntingarna?
Så nu sätter jag mitt hopp till att Nils Oscar - en annan av de stora bland de små - har lyckats helt fenomenalt med sitt "Kalasjulöl". Eller (vilket inte kan uteslutas) att mysingen är bättre som Real Ale. Fast då blir det väl att baxa sig till O.T. eller Akkurat, för några andra finns det väl inte som har den som real ale. Eller vet du att det tillkommit någon ny i år? Snälla kommentera i så fall!

Fredagsfyra om mig själv

Veckans fredagsfyra har ett av världens jobbigaste ämnen. Mig själv. Förlåt mig så väldigt om svaren verkar undvikande. (Men vem är jag att klaga? Paris Girl har vikt ut sig totalt i en om sig själv tjugonia.)

1) Min största besvikelse hittills i livet är…
Oj! Jag har aldrig upplevt något som jag tycker platsa för livets största besvikelse. Får man godkänt för ett sånt svar? När jag tänker på besvikelser kommer jag mer på vardagslivets små besvikelser. Som på tillfällen då jag blivit nobbad av någon som jag trott mer om eller när jag var liten och pappa blev försenad hem från sina resor. Sådant man kommer över. Men som livets största besvikelse? Nej, det vet jag faktiskt inte. Sorg är inte besvikelse.

2) Jag blev som mest glad när…
Stora enskilda tillfällen av glädje för mig har ofta koppling till karriären, illa nog. Men jag blev riktigt glad när fick första jobbet i stadshuset efter månader som arbetslös och jag blev riktigt glad tidigare i år när jag lyckades i budgivningen och köpte min lägenhet. Men även här känns det viktigare att prata om små detaljer. Jag är alltid glad när vänner hör av sig, och speciellt om de kommer på middagar och fester, eller bjuder mig på detsamma. Sånt är viktigt.

3) Det pinsammaste jag hittills upplevt var när…
Ingen aning faktiskt. Det var pinsamt i högstadiet när tjejerna kom inspringande i duschen och jag inte hade en handduk inom flera kilometers håll. Men ännu mer pinsamt (och det kanske är nåt slags rekord) var det väl när jag höll föredrag inför en ledningsgrupp jag var inbjuden till och pratade i minst en kvart innan jag förstod att den konstiga lukten inte var chefens aftershave utan hästbajs som fastnat under min sko. Vi pratar fortfarande om den händelsen ibland. Golvet liknande en piccassomålning i brunt när jag förstod vad som var fel.

4) Det jag mest av allt önskar mig just nu är…
I stort: att hitta på ett sätt att ta mig till St Petersburg och plugga ryska i ett år utan att för den skull sabotera eller tappa det jag har byggt upp här. I det lilla: Att bli lite piggare och få mer ork att hålla fast i socialt nätverk och vänner.

---

Puh! Det där var jobbigt. Men inte onyttigt alls att tänka på. Så värst synd om mig är det definitivt inte och så många motgångar bär jag uppenbart inte med mig i bagaget. Det kanske har både för och nackdelar?