Så har den ju kommit till slut - årets mysingen och i fredags var jag förbi julölsfestivalen på Monks för att prova ett glas. De serverar den inte som pint utan i ett betydligt mindre men (tyvärr) alldeles tillräckligt glas.
Exakt vad som kännetecknar en julöl har jag lite svårt att hitta något svar på, förrutom att erfarenheten säger mig att de ofta är lite smakrikare, lite mörkare och kanske lite sötare än en ordinär lager. De flesta julöl jag provat skulle jag vara beredd att placera smakmässigt i närheten av porter.
Mysingen är - för den som inte redan har koll - julölet från Nynäshamns Ångbryggeri. Jag (och ganska många med mig tror jag) ser det som svenska mikrobryggeriers julöl nummer ett. I år var den dock en tragisk besvikelse. Mysingen är speciell, och bryggaren själv framhåller gärna att den får sin smak av att den innehåller muskot. Kanske är det just den vetskapen och stoltheten som fick årets brygd att gå lite snett, för det jag provade på Monks smakade just muskot. Mycket, starkt och tydligt muskot. Vilket tyvärr också innebar att ölet var olidligt beskt, på gränsen till bittert. En alternativ förklaring till den plötsliga besvikelsen är väl möjligen att det här är första ölen i Nynäshamns nya anläggning. Nya pannor, kärl och volymer kräver nya recept och ny intrimning. Det kan ju vara där skon klämmer? Eller så är det bara mina förväntinngar på julskinksmacka och mysing som sätter griller på förväntingarna?
Så nu sätter jag mitt hopp till att Nils Oscar - en annan av de stora bland de små - har lyckats helt fenomenalt med sitt "Kalasjulöl". Eller (vilket inte kan uteslutas) att mysingen är bättre som Real Ale. Fast då blir det väl att baxa sig till O.T. eller Akkurat, för några andra finns det väl inte som har den som real ale. Eller vet du att det tillkommit någon ny i år? Snälla kommentera i så fall!
No comments:
Post a Comment