Veckans fredagsfyra har ett av världens jobbigaste ämnen. Mig själv. Förlåt mig så väldigt om svaren verkar undvikande. (Men vem är jag att klaga? Paris Girl har vikt ut sig totalt i en om sig själv tjugonia.)
1) Min största besvikelse hittills i livet är…
Oj! Jag har aldrig upplevt något som jag tycker platsa för livets största besvikelse. Får man godkänt för ett sånt svar? När jag tänker på besvikelser kommer jag mer på vardagslivets små besvikelser. Som på tillfällen då jag blivit nobbad av någon som jag trott mer om eller när jag var liten och pappa blev försenad hem från sina resor. Sådant man kommer över. Men som livets största besvikelse? Nej, det vet jag faktiskt inte. Sorg är inte besvikelse.
2) Jag blev som mest glad när…
Stora enskilda tillfällen av glädje för mig har ofta koppling till karriären, illa nog. Men jag blev riktigt glad när fick första jobbet i stadshuset efter månader som arbetslös och jag blev riktigt glad tidigare i år när jag lyckades i budgivningen och köpte min lägenhet. Men även här känns det viktigare att prata om små detaljer. Jag är alltid glad när vänner hör av sig, och speciellt om de kommer på middagar och fester, eller bjuder mig på detsamma. Sånt är viktigt.
3) Det pinsammaste jag hittills upplevt var när…
Ingen aning faktiskt. Det var pinsamt i högstadiet när tjejerna kom inspringande i duschen och jag inte hade en handduk inom flera kilometers håll. Men ännu mer pinsamt (och det kanske är nåt slags rekord) var det väl när jag höll föredrag inför en ledningsgrupp jag var inbjuden till och pratade i minst en kvart innan jag förstod att den konstiga lukten inte var chefens aftershave utan hästbajs som fastnat under min sko. Vi pratar fortfarande om den händelsen ibland. Golvet liknande en piccassomålning i brunt när jag förstod vad som var fel.
4) Det jag mest av allt önskar mig just nu är…
I stort: att hitta på ett sätt att ta mig till St Petersburg och plugga ryska i ett år utan att för den skull sabotera eller tappa det jag har byggt upp här. I det lilla: Att bli lite piggare och få mer ork att hålla fast i socialt nätverk och vänner.
Puh! Det där var jobbigt. Men inte onyttigt alls att tänka på. Så värst synd om mig är det definitivt inte och så många motgångar bär jag uppenbart inte med mig i bagaget. Det kanske har både för och nackdelar?
No comments:
Post a Comment