C5 är kanske inte det sexigaste...

Testar GP:s vilken bil är du-test såhär på nyårsaftons morgon medan jag väntar på chili som dröjer sig kvar på torkning i ugnen. (Verkar inte som en helt bra grej att sova med gaskranen öppen i ugnen.) Såhär säger GP om mig. Kommentera gärna med ditt resultat om du orkar göra testet själv.

Du tar då inget på allvar i onödan. En regnig dag stannar du gärna i sängen och det är bara ytterst motvilligt du gör något du inte har lust med. Hellre en öl på krogen än ett pass på gymet. Livet ska njutas, och obehaget får man ta när det kommer.
Du riskerar att skära ihop totalt om du aldrig tar dig i kragen. Att övervinna lite motstånd är självutvecklande!
Som den typiska Citroen C5 du är, tar du dagen som den kommer.

Räknar man bort den första meningen så känns det väl inte helt främmande? Fast C5? Hrmpf.

Nyårsshopping till tramps

Har idag farit runt och köpt ingredienser till nyårsmiddag. På cykel! Det är inte vart år man gör det. Var noga med att (trots regnet) inte lämna cykel vid något ställ, för man vet ju aldrig om det är rimfrost och snö när man försöker hämta den imorrn. Har nu upptäckt att gul paprika är förvånansvärt dyrt (speciellt om man köper extra fin paprika i hallarna), och att jag inte kan *ett dugg* om mouserande vin. Jag stod idag och kollade på flaskor i rader, och jag kan på systemets beskrivningar inte utläsa någonting som förklarar varför en flaska kostar fyra gånger så mycket som en annan. Många har en smak av grapefrukt. Det förstår man ju med ryggmärgen att det inte kan vara gott, men så enkelt får man inte tänka, det stod rätt klart utifrån prislapparna.

Men 9 av 10 i Svenskan...

Även Svenska Dagbladet har ett nyhetstest: http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_5853594.asp

Där gick det bättre, med 9 rätt av 10 får jag epitetet "nyhetsnörd" och rådet att tänka på att "detta är inte det enda livet består av. Gå ut och gör nåt kul - ta en glass eller en kopp kaffe och träffa lite folk.

Uppenbarligen är det lite skillnad beroende på vilken tidning man läser, och vilken tidning som gör testet.

5 av 15 i DN:s årstest

DN har gett ut ett särskilt nutidstest för att testa året 2006 i sin helhet. Hur klarar du testet? För min del gick det riktigt uselt: Jag vet varken vad Lalehs senaste platta heter, eller hur många människor som varit uppe i rymden eller vad Göran Persson fått för tillnamn för att skilja honom från andra Göran Perssonar i riksdagen. Hoppas det går bättre för dig, och att min nya tidningsprenumeration gör 2007 till ett bättre nyhetsår för mig!

Fredagsfyra v 52/06 - Nyår

Årets sista fredagsfyra handlar inte helt oväntat om just året, eller närmare bestämt nyår. Och sittandes på bussen mot Stockholm gör jag för ovanlighet skull fredagsfyran på rätt dag och i rätt syfte - att fördriva lite tid på fredagen.

1) Hur ska du fira nyårsafton - om alls?
Middag hos en vän/kollega.

2) Brukar du avlägga nyårslöften, och i så fall: Brukar du hålla dem?
Jag brukar inte avlägga nyårslöften. Det känns som ett säkert sätt att se till att något inte blir gjort. Egentligen borde jag lova att ta jobbet mer på allvar och anstränga mig hårdare under 2007.

3) Är fyrverkerier ett måste på nyårsafton?
Nej. Med åren har jag kommit att tycka att fyrverkerier är riktigt tråkigt. Även om vissa fyrverkerier kan vara rätt vackra är det ju förmodligen det sämsta förhållande mellan upplevelse och pris som finns tillgängligt på den svenska shoppingmarknaden. To little bang for the bucks, om jag får använda så torr humor.

4) Smällare är numera förbjudna i Sverige, men det smäller ändå ganska mycket. Bör alla former av smällare förbjudas med hänsyn till våra husdjur, eller finns det andra lösningar?
Hellre än att förbjuda smällare borde man kunna lagstifta mot att använda dem på ett mycket störande eller allmänfarligt sätt. Ungdomar som står på gatan och skjuter fyrverkier och smällare mot förbipasserade är inte okej. Fyrverkerier på Skansen är helt okej. Det här är egentligen ett klassiskt problem. Förbjud mord och misshandel, inte knivar och knutna nävar.

Huken er i bänkarne!

Nu ladder jag ôm! Efter en veckas retreat hos mor och far bär det av hemmåt igen - 1625 kliver jag på bussen! Ger mig en hel dag att hämta andan innan nyår kräver sitt. :)

Casino Royale eller Bond, psykskadad Bond

Bio på Filmstaden i Karlstad hann jag också med under julhelgen. Christian och jag drog iväg på Casino Royale, den nya Bond-filmen. Just när man trodde att Bond var död, att konceptet inte längre hade någon ledande roll i action-genren och att det stilfulle engelsmannen hade ironiserat ihjäl sig själv så hämtar sig Bond-konceptet igen.
Den här gången får vi möta en Bond med klara psykiska problem. Han är känslokall (men mjuk under den hårda ytan), och psykopatisk (men empatisk om det behövs). Mord och dataintrång är huvudrätten, och har han tur så hittar han en kortlivad kvinna till desert.
Möjligen gynnas vår käre spion av att världen nu engagerat sig i det första stora "kriget" sedan kalla kriget. Som en agent som söker underrättelser och nyckelpersoner i kriget mot terrorn kommer Bond mer till sin rätt än när han jagar galna ryska småbrottslingar. Det krävs liksom en värdig motståndare.
Utöver att ha funnit ett rimligt sammanhang och att ha utvecklat en helt ny tolkning av mannen James Bond så erbjuder filmen en del uppdateringar av Bonds klassiker. Bilen är något alldeles extra (som den var förr!), nu med en omfattande utrustning för telemedicin i handskfacket och utöver att det sker både pistol, kniv och giftmord så är actionfaktorn maxad genom maximal förstörelse av fast egendom. Allt från nybyggen till antika byggnader i Venedig får stryka med när Bond hukar sig och laddar om. Räcker inte allt detta så kan den kvinnliga delen av publiken roa sig med en då och då tämligen avklädd Bond, och den manliga delen av publiken kan glädjas åt att Bond-bruden inte går av för hackor.

Länkar:
- Casino Royale på IMDB
- Officiell Sajt

Skräck i city

Karlstad har fått en ny galleria där gamla Domus-huset låg . Det heter Mitt i City. Delar av konceptet är i och för sig riktigt spännande. Man har öppnat en gammal gata mellan Järnvägsgatan och Västra Torgatan som sträcker sig mellan västra torgatans mitt och Cafe Royal på Järnvägsgatan - och det är lite skoj. Fasaden är snygg, den moskeliknande kupolen är också ett schysst inslag i gatubilden. Men när vi lämnar fasaden och ser till innehållet så är huset ingen fullträff, för uttycka sig försiktigt.
I två våningar breder affärer ut sig precis som i Gallerian i Stockholm. Lysrörslampor och balkonger att gå på i en öppen hall gör det hela inte en millimeter mer estetiskt än just nämnda gallerian. Blanda sedan in Kungshallen mitt i allithop, och du har en hejdlös kakafoni av skrammel, sorl, röster, lukter och dofter. Stället är möjligen en revolution för Karlstads tonårsgäng som nu fått någonstans med både shopping och billig mat att hänga på alla långa eftermiddagar, men för oss vanliga dödliga kunde stället verkligen tillföra mer. Vem vill förresten köpa kläder som hängt bland stekos och fetter mitt i ett gatukök?

Här råder Klappsjuka

Sjukt mycket paket under granen för en familj som inte har ett enda barn närvarande på julen. En extra eloge till mamma som putsat golvet så blankt att man ser kameran reflekteras i parketten till höger om Lilltometens fötter.


Innan klapparna får öppnas kommer dock maten....

En vacker skinka...

...och kalkon - som blivit den stående varmrätten på vårt lite annorluna julbord av skandiaviska blandtradtioner.

Och när klapparna är uppätna får man äntligen packa upp paketen och hitta sin ståtliga favoritklapp bland alla dem under granen.

Det är ju rena 90-talet

Såhär med möjlighet till en historisk återblick på årets julafton konstaterar jag följande: Världen, åtminstone den del av den som står mig nära, har genomgått en historisk regression. I år har jag fått: Inte ett enda elektroniskt julkort, inte ett enda julmail, totalt två God Jul SMS, och en stor hög julkort på papper. Nu är visserligen julkort på papper jättetrevligt, och vittnar om mycket mer omtanke än ett elektroniskt julkort, men ändå. Jag trodde vi var överens om att sätta posten i konkurs? Vart är världen på väg?

Juleljus och julegran

Så var årets viktigaste tradition avklarad: Några timmar innan ordinarie
planering, ett par timmar efter att pappa ville det i en obarmhärtig
kompromiss. Nu - år efter de tonår då jag alltid var sugen på att träffa
polarna på kvällen - har pappa helt plötsligt fått för sig att vi skall klä
granen på dagen. I ren protest vägrade jag. Vi kan inte hålla på och ändra
på sånt bara för att det passar *honom*!

Fredagsfyra 51/06 - Tid

1) Har du en analog eller en digital klocka på handleden?
Nej, det blir så svettigt.

2) Vad föredrar du - digitala eller analoga klockor?
Det beror på. Jag föredrar riktiga analoga klockor på väggarna. Jag gillar digitala klockor i datorn och på mobilen. Jag skulle aldrig sätta på mig ett svart åttiotalsmässigt digitalur på armen.

3) Hur ofta ställer du dina klockor och vad använder du då som referens?
Jag ställer mobilklockan någon gång i månaden, efter fröken ur. Jag ringer helt sonika gamla hederliga 90 510, oftast blir det från hissen på väg ut på morgonen. Min dator däremot ställer sig själv efter klocktiden i vårt nätverk. Det är grymt opraktiskt eftersom nätverket går tre minuter efter, regelmässigt, och det är lätt att lura sig när man inte upptäcker att datorn synkat bort sig.

4) Känner du dig stressad av tiden?
Nej. Inte av tiden. Bara av det jag skall pressa in i den.

Innerstan, Bromma, Sturup, Bromma, Innerstan, Karlstad

Efter en dag av resande där jag hunnit vara i såväl Malmö som olika delar av Stockholm samt passerat en stor mängd mellansvenska orter under markfärd mot Karlstad är jag till slut framme vid min julvila. Oj vad den är efterlängtad! Organisationen är nu nästan klar, jag har fått min personal, tyvärr är en av mina chefskolleger (delvis på grund av mig) nu nästan helt utan. I vilket fall som helst blir det skönt med jullov för oss alla. Bussen från Stockholm 2230 var här 0245, och efter lite te och smörgås är det nu dags för en förkyld och utarbetad resenär att sova i sitt före detta pojkrum. Den bästa julklappen i år kommer att vara vila. Det vet jag redan. :)

Tjänsteresa med sevärdhet

Som avslutning på arbetslivet innan jul flög jag till Malmö.

Det visar sig att leverantörens kontor ligger bredvid denna sevärdhet. En tanke slog mig spontant när jag såg den. "Vad liten den var!"

Utöver trevligt möte med vår helpdeskpersonal innehöll resan också en promenad i bomässans "övergivna" kvarter i västra hamnen, och jultallrik med brunkål på lunchen (lugn, jag betalade själv!).

Ett nav runt Södermalmstorg

Tänk dig livet som en roterande rörelse runt Södermalmstorg, med en extra liten tyngdpunkt just vid Skanstull. Där har du mitt liv.
Den här helgen har det varit så uppenbart. Jag har rört mig hemifrån i fredags, till jobbet vid vasagatan, till afterwork i gamla stan, till drink på helgagatan, tillbaka hem till vasastan, sedan till jobbet, till vasastan och till fest 100 meter från samma lägenhet som jag var kvällen innan. Bara för att än en gång åka hem, åka till odenplan, sergels torg, hem och sen återigen bort mot skanstull och helgalunden. Livet som en jojo.
Tack och lov för gröna linjen. Men min gamla dröm om lägenhet vid Södermalmstorg känns fortfarande aktuell.

Fredagsfyra vecka 50/06 - Sverige

1) Den finaste/fulaste staden i Sverige är..?
Den finaste staden är Stockholm, med alla gamla hus och gränder, parker och rinnande vatten.

2) Vi borde/borde inte behålla monarkin eftersom..?
Vi kan gärna ha kvar kungen. Ur ett statsbudgetsperspektiv är han en jämförelsevis liten ekonomisk företeelse, och då och då är kungen bra att ha. Som när det satt svenskar som gisslan i Irak, och Saddam Hussein släppte dem när han fick ett brev från kungen. Kungar emellan kan man ju utbyta tjänster, och det är bra. Men nu stod det ju "borde" i frågan. Och då tycker jag kanske att vi borde avskaffa kungen och drottningen och alla prinsessor och prinsar. Mest för att det är grymt otidsenligt att ha ärvda ämbeten och för att kungar inte riktigt hör 2000-talet till. Vi är mer för presidenter och demokrati. Men han glittar ju lite, för att inte tala om prinsessorna. På det sättet är de ju ett fint pynt i den svenska julhelgen. Det kan behövas nu när vi inte har nån snö.

3) Det bästa/sämsta med Sverige är..?
Det sämsta med Sverige är nog att det är för litet. Det blir lite mycket ankdamm.

4) Den person som spelat störst roll för Sverige genom tiderna är..?
En fånigt svår fråga förstås. Kanske Lars Johan Hierta, trots allt, som vann oss tryckfriheten över kungen (avskaffa nu!). Eller Ansgar då förstås. Där kan man snacka om en som ändrade historiens riktning. (Om det nu var han som gjorde det.)

Väldigt lite lack

Det lackar mot jul i stora delar av världen, men i min ände är det välidgt lite lack än så länge. Däremot har det varit gott om jobb, och i omorganisationstider är det svårt att ställa in samtal med den uppsägningshotade personalen för att gå ut och köpa julklappar. Däremot börjar det äntligen ljusna. Alla har fått beskedet att de skall vara kvar, om än med ändrade uppgifter, och jag börjar ha en budgetuppföljning och en bokslutsprognos värd namnet.
Återstår frågan om julklappar, som skulle vara lättare att ta tag i om det i alla fall kändes lite som jul. Än så länge är det ganska varmt här: Folk kom på cykel till jobbet på lucia och när jag gick hem från vår avdelningens julborde kunde jag gå med öppen rock och njuta en nära på ljummen kvällsvind. Inte så mycket vinter alls, och vid åhlens står varken tomtar eller älgar. De horn som vajar runt där har visat sig vara indianer. Allting är väldigt förvirrande nuförtiden.

Klosteröl med präst

En dag som började med luciatåg i Blå Hallen för personal vid stadsledningskontoret, slutade med en trappistöl med vår vän prästen. Alltid intressanta samtal om allt från livet och livet efter detta till deprimerade vänner och tåg. Jag kan nu t ex berätta att de nya blå plupparna på spärrarna är smartcardläsare som redan nu är tagna i drift för vissa testpersoner. Tanken är att man kan passera spärren med ett värdesmart-card (SL Access) som inte behöver tas upp ur väskan vid passage. När man passerar spärren dras maximal taxa, och när man passerar en spärr på väg ut reduceras debiteringen för att matcha hur långt man faktiskt åkt. Smart system kan man tycka, eftersom det torde vara ganska vanligt att folk ändrar sin tänkta slutstation under resans gång. Inte lika smart som enhetstaxa förstås, men ändå. Man slipper i alla fall stämplar och kontanter.
Största och enda dilmmat just nu är hur katterna skall komma hem. Den här kvällen blev sen både för mig och husse, och morgondagen är för mig fylld med möten och personalfest. Vill ju inte vara besvärlig med katterna (då får man väl inte låna dem igen!), men här blev bokningarna verkligen bökningar. Och inte lär katterna bli gladare av att sitta här medan jag är på fest. Nåja, det löser sig säkert.

Himla osisar!

Igår vägrade min dator starta upp efter att ha stått i viloläge. Hittar inte mappen config nånting. Efter en kvälls bökande har supporten kommit fram till att det är en krashad hårding. Inte så skoj. Vad jag kan komma på hade jag inga kritiska dokument på den datorn förrutom en del privata saker som fotoalbum etc, som tillfälligt förvarandes där efter att min hemdator hade gett vika för ett tag sedan. Vad är det med mig och hårddiskar? Så nu lever jag utan dator på jobbet, vilket i och för sig inte gör någon jätteskillnad när dagarna går åt till möten.
För att toppa den irritationen så har vår express-omorganisation också lett till att fel annons publicerats för en tjänst på min enhet, så nu söker vi en helt annan person än någon med den kravprofil som jag har bedömt skulle behövas. Rättsäkerhet är inte ordet för dagen. Fast om man river av plåstret fort så gör det mindre ont. Det gäller bara att man kommer ihåg att det skall vara plåster, inte glasfibertejp och locktite.

Kisse med drag

Ifall du aldrig har fiskat katt så kan jag rekommendera det. En rätt fascinerande men enkel sport. Du behöver ett rep, och ett gammalt skosnöre. Sen är det bara att hoppas att någon nappar och hänger i när du släpper ner det över sängkanten...

Frestelsens tid

Har haft en social helg med afterwork i trippel upplaga i fredags, och glögg både igår och idag. Lördagens glögg var hemma hos en kollega som har en suverän kökstalang och blev serverad (i tur och ordning) glögg, soppa med knäckebröd och rödvin, pepparkakor och lussegifflar. Dagens glögg, som inföll på eftermiddagen, var inte sämre. Där var temat mer socker och godis, och vi fick allt från välsötat matbröd och mjuk pepparkaka (sammanblandningsrisk fanns faktiskt), hemlagad gräddkola, mandlar i choklad, tryfflar med rödpeppar alt. kardemumma, saffranskaka, starkglögg, saftglögg, äppelsaft med glöggsmak och (inte minst!) julmust! Om jag lyckas gå ner mer innan jul så är jag grymt överraskad.

Uppskjuten resa blev av!

Skrattar bäst som skrattar sist får man väl säga då, till Lorry-gänget och oss andra som skrattat lite åt Fuglesangs eviga väntan. 46 år efter den första människan i rymden kom då den förste svensken, som väl måste varit så där en 3 år när hela världen runt honom fascinerades av Gagarin.

Kattpensionatet in action!

I helgen har kattpensionatet öppet och vi har fullbelagt med stamgäster. En
av dem har tillfälligt vågat sig bort från värmedynan till förmån för en
filtochkuddhög som tjänar som viloplats medan tonfiskmoussen smälter i
magen.

Skönt väder och oliver!

Gjorde en otroligt jobbig förmiddag med en seg förhandling med en seg leverantör. Väl genom ett budgetmöte gjorde jag mig fri och stack från jobbet vid 15, vilket passade bra både för mitt trötta huvud och det vackra vädret. En trevlig promenad runt söders östra ände slutade med ett besök på en olivoljeaffär som snabbt ställde upp med lite spontan provning. Bojolä novå står sig slätt mot Nouvell olivolja - årets skörd i en mängd olika smaker och varianter. Hade aldrig trott att en icke-chilismaksatt olja kunde smaka så mycket, så varierande och så starkt. Alltså starkt som i pepprigt. Rekommenderar starkt ett besök hos familjeföretaget olja och oliv, som förrutom olja förstås också har oliver, och knepig honung med nötter. "Till osten", enligt damen i affären. En artikel lär dyka upp i SvD i helgen också, för den som hellre läser än upplever själv.

Bok med frågor och ord

Har hittat en (så här långt) ganksa trevlig bok som heter "Vad vill du - egentligen?". En av huvudteserna är att man kan lära sig något om man iaktar dialektiken (spelet i motsatsförhållandet) mellan en människas "person" och en människas "aktörsskap" - mer vardagligt uttryckt skillnaden mellan vad man är (i sig själv) och vad man gör. Jag tror ofta jag värderar mig själv utifrån just mitt aktörsskap, och formar min självbild efter vad gör snarare än vad jag är värd i mig själv. Det gör ju yrket oproportionerligt viktigt.
Roas man inte av den filosofiska approachen bjuds det på mera konkreta funderingar. Börja med att fundera på vad du drömde om att bli när du var barn. Har du blivit det du drömde om? Rätt många av oss har inte det. Jag själv drömde t ex inte om att jobba med offentliga affärer, men allt eftersom vi blir äldre lär vi oss också att det finns många möjligheter och sätt att underhålla olika behov hos sig själv. Mer intressant än svaret på vad du drömde om är påbyggnadsfrågan: "-Vad tror du låg bakom dessa drömmar?".
Dilematt för mig är väl bara att välja ut vilken av min barndoms drömmar jag skall analysera. Tidningsskrivare? Sekuritasvakt? Kemist? Allangör? eller den lite mer halvvuxna spelprogrammerardrömmen? Låg det samma drivkrafter bakom de drömmarna som bakom mitt val av sysselsättning idag? Har jag ens, handen på hjärtat, gjort ett val? När jag var liten tyckte jag det lät hemskt med bananskal.

Att äta (eller inte äta) sin planeringsmiss

En god vän påstod på sin blogg häromdagen att all överbelastning beror på dålig planering eller lathet. Jag håller inte med om det, men idag var verkligen en sån dag. Vi har ägnat månader åt att förhandla fram en deal runt en enkätundersökning, bara för att upptäcka att när kontraktet är skrivet och arbetsdagarna förbrukade så var export av e-postadresser den springade, svåraste, punkten. Vilket lett till mycket jobb för oss senaste tiden och vi nådde kulmen idag. Slit med excel- och word-dokument till 22. Och imorgon börjar arbetsdagen 0730 med förberedelser för förhandling 0800. Det är det här som är juletid!

Livsbevissthet

Ser på en rätt trevlig norsk talksnow som heter Forst & Sist med Fredrik Skavlan. I detta avsnitt, förrutom en stor dos Carl Bildt, en psykolog, Anne-Lise Lövlie Schibbye, som har skrivit om "livsmedvetenhet". Ett intressant begrepp men i grunden ännu en variant på temat om att vara närvarande där man är. Döden är - säger psykologen - ett rättesnöre hur vi lever. Det gäller att vara närvarande, vara i livet när man lever, argumenterar hon. Brutalt uttryckt men i livsstils-litteratur såväl som i mina personliga samtal med vänner är det ett ständigt återkommande tema - att vara närvarande i ögonblicket.
Ett lite utnött tema, men Anne-Lise har en intressant förklaring till varför det skulle vara så svårt. Problemet är enligt henne - och det är lite intressnat formulerat - att vi lever med andra människor. För att veta vilka vi är tar vi hjälp av andra och i förvirringen försöker vi sedan vara det andra förväntar sig att vi är. Om det inte vore så skulle vi kunna göra andra val. Det är ett ganksa intressant perspektiv.

Ett sista Flickr-test

Den här lilla söta bilden snodd på nätet får fungera som mitt sista test av vad flickr går för idag. Det är texten som är klurigast att få rätsida på. Allt hittils skall vara ett stycka. Editorn radbryter dock efter "allt".
Här börjar dock en ny rad med riktigt enter innan. Vi får se vad det blir av detta.

Edit: Yes! Det blev utmärkt.

iPod topplistan

Har precis synkat in lite julmusik på iPodden och passar på att läsa av topplistan som fått rulla sedan jag senast rapporterade här (och sedan nollställde). Mest spelade spår, med automatiskt överhopp i de fall samma artist ligger på 1-9 plats för att det är ett album som stått och snurrat:

1. Rihanna - Selfish Girl
2. Verbum - Prefation vid Jul (Solemnis)
3. Röda Armekören - Ryska marinens hymn (jakten på röd oktober)
4. Anders Widmark - En vänlig grönskas rika dräkt

Får räcka så. Nollställer nu, så får vi väl se hur det ser ut om ett par veckor.

Nyår, praliner, Gud, bröd och julmat!

Jo faktiskt - jag har hunnit med ett nyår, praliner, Gud, bröd och julmat på en enda dag. I flera olika former och omgångar dessutom. Det är ju ändå första advent!
Advent betyder, som jag fått flerfaldigt förklarat för mig idag, ankomst, och har ingenting med väntan att göra. Utöver att vara en shoppingvänlig söndag ganska nära jul så är det också den dag på året som flest människor gör sitt årliga kyrkobesök. Det slår både palmsöndag (som faktiskt är större än du som inte provat antagligen tror) och midnattsmässor. Förrutom att det är en välbesökt dag så är det också inledningen på julen, väntan på julafton och första dagen på det svenska kyrkoåret. Alltså ett nyår.
Alice och jag gick lös på dagen med ett inledande besök i Adolf Fredriks kyrka, vars kör och musikaliska upplägg sällan sviker. Jag var lite förvånad över den gammaltestamentliga skrivningen "stridsvagnar". Vi funderar på om det är den romerska varianten med häst och halvöppen ståvagn som avses, eller om det - som jag först trodde - är en felöversättning av något annat. Den som vet är välkommen att kommentera. :)
Efter Adolf Fredrik tog jag en sväng på stan, letade efter adventsljusstake och mossa, men ljusstake hittade jag ingen och mossan kostade runt tio kronor litern. Kikade på en gryta som jag tänkt önska mig i julklapp men blev aningen tveksam. En emaljerad gjutgärnsgryta visade det sig vara, och inte en lergryta som jag trodde. Är det utbytbart? Den är väldigt snygg, men det var egentligen lergryta jag var ute efter. Vad säger ni som kan?
Jag ringde Peter - som var bakis men som ändå bjöd in till fika om jag tog med mig virke. Så jag köpte ett gäng julinspirerade praliner från Pralinhuset. Marsinpanjordgubbar och pistagepraliner. En lång trevlig pratstund om cheferi och julsemester. Sen vidare igen. Stannade till på centralen, köpte Anna Politkovskajas "Putins Ryssland". Partsinlaga men kombinerat med den officiella rapporteringen kanske bilden blir mer komplett och förståelsen större, tänkte jag. Köpa böcker hinner jag, men frågan är när jag läser dem?
Efter detta lilla mellanstopp på centralen blev det Allhelgonakyrkan med Alice, David och en trevlig bland annat rysktalande vän till dem som hette Andrea. Vi följde traditionellt upp besöket med kyrköl på Pelikan. De hade jultallrik med allt som sig bör: Senap, skinka, lax, ägg, sill, potatis och bröd.
Summa sumarum en helt strålande första advent. Det enda jag saknade var Gå, Sion din konung att möta (108, Var glad!). Fast den kanske man kan fånga nästa söndag med lite tur. :)

Update 2006-12-12: Fixat länk till psalmen ovan.

Borat. Andningspaus tack!

Har varit och sett den nu. Borдt's cultural learnings of America. Länge, länge sedan jag såg en film som fick mig att kippa efter andan mellan skrattsalvorna så. Och det är som så många recensenter redan skrivit - inte Kazakstan man skrattar åt så mycket som Amerikaner. Kombinera Nile City med Jay Walking så får du Borat. Amerikaner som svarar dumt på dumma frågor, ironi på högsta ironiskagenerationennivå, fördomar och drift med desamma och en rejäl dos av homoprovokation plus några hemliga ingredienser ur familjekokboken från Kazakstan är väl ett ungefärligt recept. Ingen går säker - inte muslimerna, inte kristna, inte vapenförsäljare eller bilhandlare och i synnerhet inte politiker. Fast den är inget för den allt för empatiske - Borat knäpper många dumma och fördomsfulla offer, men har är lika hård mot de mjuka och vänliga. Inte minst mot de svaga, mot prostituerade, mot zigenare och i synnerhet mot judar. Trots det - gillade du Nile City och Jay Walking så gillar du Borat. Den verkliga spänningen kommer dock när vi får Borat - The making of the movie. För man går från denna seems-to-be documentary med en enda fråga i huvudet om och om igen:
- Hur mycket var egentligen skriptat?

Mysingen 2006 kan skada ditt humör

Så har den ju kommit till slut - årets mysingen och i fredags var jag förbi julölsfestivalen på Monks för att prova ett glas. De serverar den inte som pint utan i ett betydligt mindre men (tyvärr) alldeles tillräckligt glas.
Exakt vad som kännetecknar en julöl har jag lite svårt att hitta något svar på, förrutom att erfarenheten säger mig att de ofta är lite smakrikare, lite mörkare och kanske lite sötare än en ordinär lager. De flesta julöl jag provat skulle jag vara beredd att placera smakmässigt i närheten av porter.
Mysingen är - för den som inte redan har koll - julölet från Nynäshamns Ångbryggeri. Jag (och ganska många med mig tror jag) ser det som svenska mikrobryggeriers julöl nummer ett. I år var den dock en tragisk besvikelse. Mysingen är speciell, och bryggaren själv framhåller gärna att den får sin smak av att den innehåller muskot. Kanske är det just den vetskapen och stoltheten som fick årets brygd att gå lite snett, för det jag provade på Monks smakade just muskot. Mycket, starkt och tydligt muskot. Vilket tyvärr också innebar att ölet var olidligt beskt, på gränsen till bittert. En alternativ förklaring till den plötsliga besvikelsen är väl möjligen att det här är första ölen i Nynäshamns nya anläggning. Nya pannor, kärl och volymer kräver nya recept och ny intrimning. Det kan ju vara där skon klämmer? Eller så är det bara mina förväntinngar på julskinksmacka och mysing som sätter griller på förväntingarna?
Så nu sätter jag mitt hopp till att Nils Oscar - en annan av de stora bland de små - har lyckats helt fenomenalt med sitt "Kalasjulöl". Eller (vilket inte kan uteslutas) att mysingen är bättre som Real Ale. Fast då blir det väl att baxa sig till O.T. eller Akkurat, för några andra finns det väl inte som har den som real ale. Eller vet du att det tillkommit någon ny i år? Snälla kommentera i så fall!

Fredagsfyra om mig själv

Veckans fredagsfyra har ett av världens jobbigaste ämnen. Mig själv. Förlåt mig så väldigt om svaren verkar undvikande. (Men vem är jag att klaga? Paris Girl har vikt ut sig totalt i en om sig själv tjugonia.)

1) Min största besvikelse hittills i livet är…
Oj! Jag har aldrig upplevt något som jag tycker platsa för livets största besvikelse. Får man godkänt för ett sånt svar? När jag tänker på besvikelser kommer jag mer på vardagslivets små besvikelser. Som på tillfällen då jag blivit nobbad av någon som jag trott mer om eller när jag var liten och pappa blev försenad hem från sina resor. Sådant man kommer över. Men som livets största besvikelse? Nej, det vet jag faktiskt inte. Sorg är inte besvikelse.

2) Jag blev som mest glad när…
Stora enskilda tillfällen av glädje för mig har ofta koppling till karriären, illa nog. Men jag blev riktigt glad när fick första jobbet i stadshuset efter månader som arbetslös och jag blev riktigt glad tidigare i år när jag lyckades i budgivningen och köpte min lägenhet. Men även här känns det viktigare att prata om små detaljer. Jag är alltid glad när vänner hör av sig, och speciellt om de kommer på middagar och fester, eller bjuder mig på detsamma. Sånt är viktigt.

3) Det pinsammaste jag hittills upplevt var när…
Ingen aning faktiskt. Det var pinsamt i högstadiet när tjejerna kom inspringande i duschen och jag inte hade en handduk inom flera kilometers håll. Men ännu mer pinsamt (och det kanske är nåt slags rekord) var det väl när jag höll föredrag inför en ledningsgrupp jag var inbjuden till och pratade i minst en kvart innan jag förstod att den konstiga lukten inte var chefens aftershave utan hästbajs som fastnat under min sko. Vi pratar fortfarande om den händelsen ibland. Golvet liknande en piccassomålning i brunt när jag förstod vad som var fel.

4) Det jag mest av allt önskar mig just nu är…
I stort: att hitta på ett sätt att ta mig till St Petersburg och plugga ryska i ett år utan att för den skull sabotera eller tappa det jag har byggt upp här. I det lilla: Att bli lite piggare och få mer ork att hålla fast i socialt nätverk och vänner.

---

Puh! Det där var jobbigt. Men inte onyttigt alls att tänka på. Så värst synd om mig är det definitivt inte och så många motgångar bär jag uppenbart inte med mig i bagaget. Det kanske har både för och nackdelar?

Ovanligt sen dag...

Klockan hann bli en bit över nio innan jag kom från jobbet idag, och jag tog för ovanlighetens skulle en bild på vägen hem. Den nyanställde juristen var inte på plats i början av veckan och det slår direkt mot min egen arbetsbelastning när vi inte är fulltaliga. Dessutom krånglades läget till av en planeringsmiss.
Efter månader av förhandlade visar sig e-postadresser vara den trånga sektorn i den undersökning vi förbereder. Så nu har jag gått igenom förnamnen på fyrtiotusen personer manuellt för att hitta det som inte är namn. Sånt som "Kanel Bulle" som är anställd i befattningen "Fikabröd" eller "Xerxes Yngve" anställd som "mailtestare". Oräknat enkla namn som "Test Test" och "Kopieringen Kopieringen" då, men de är ju lätta att hitta.
Bland det klurigare finns dock en hel del nysvenska(Obs - pk.) namn. Förrutom Ali, Alu, Alli så finns mer luriga namn. Man kan tydligen heta både "Mail" och "Maila", vilket var högst förvirrande givet sammanhanget. Mer synd tycker jag om den som finner sig boende i Sverige och heter "Suparna". Låt oss hoppas att han eller hon åtminstone aldrig behöver ta efternamnet Svensson.

Vardagspyssel och metabloggtankar

Nu är dom nya franska burkarna, och kannan, diskade och klara att ta emot sitt mer långsiktiga innehåll. En skall bli makaronburk. En blir nog ris. Sen får vi se... Andra pysseldagen i rad, känns rätt bra. Inser att jag har börjat planera ingenting om jag vet att det finns saker att ta itu med hemma, vilket kanske är bra, men det är dumt å andra sidan för ofta är jag trött när jag kommer hem och får då ingenting gjort, vilket gör att dag efter dag blir obokad, ofylld, osysselsatt.... Hm. Om jag varit en vanligare bloggare, hade jag då skrivit en längre utvikning om kvällens avsnitt av Greys anathomy? Många verkar göra sånt, speciellt såhär i seriens säsongsstart. Själv skriver jag hellre om fettsnåla strips i ugnen och behovet av ett par nya svarta kostymvänliga skor. Skulle jag själv bestämma vad jag får läsa så skulle jag läsa Wrålapans egen blogg på wraulapan.blogspot.com. Fast den adressen är tyvärr fortfarande ledig.

Veckans i-lands glosa

Ett helt nytt begrepp för mig var förkortningen CCD. Charged Coupled Device. Det visar sig att jag använder ett sådant flera gånger i veckan, och du som läser bloggen har åtminstone en gång redan idag haft glädje av CCD. En mer ingående beskrivning finns här i Mike Kudenovs förklaring. Mike har framförallt en mycket pedagogisk skiss som jag håller mig för god för att stjäla.

Fast CCD är förklaringen till hur en digitalkamera fungerar och hur ett bildintryck blir ett digitalt avtryck på en hårddisk. Det hela är ganska enkelt: En liten yta med elektronik motsvarar den filmruta som fanns bakom slutaren på en gammaldags kamera. På bildytan finns sedan först en lins, sedan ett färgfilter och slutligen (något förenklat) en ljussensor.
Linsen har till uppgift att fokusera en liten punkt av det inkommande ljuset nedåt. Färgfiltret ser till att bara en viss färg kommer fram till sensorn. Sensorn registrerar sedan hur starkt ljuset är (men inte vilken färg det har).

Genom att placera många CCD-sensorer bredvid varandra får man en CCD-matris. Matrisen arrangeras i kombination med färgfiltret på ett sådant sätt att röda, gröna och blå ljusfläckar (RGB) släpps fram till olika men näraliggande sensorer. På så vis bygger man upp bildpunkter på samma klassiska vis som en tv gör det med sina pixlar. Genom att tre sensorer kan tala om hur mycket rött, blått och grönt som ingår i varje punkt får man till slut fram en bild. Bättre eller sämre- allt beroende på antalet miljoner CCD man har råd att trycka in på en yta av ett par kvadrattum.

Fredagsfyra 47 en söndagkväll

Hemma hos C skriver jag ett par posts i halvt undervisningssyfte och passar på att klämma i med veckans fredagsfyra. Gör gärna fredagsfyran du också!

1) Senaste Bond-filmen, Casino Royale, har premiär den här veckan. Ska du gå och se den?
Ja, säkert. Men först vill jag få med mig någon på Borat!

2) Daniel Craig, den sjätte att spela James Bond, fick före filmen kritik från många håll. Verkar han vara en “riktig” Bond, tycker du?
Han verkar lovande. Lite hårdare Bond skadar nog inte - Daniel Craig i synnerhet och de senaste filmerna överlag har varit så mycket av självparodi att jag var övertygad om att konceptet överlevt sig själv med hästlängder. Men här finns kanske lite gnista?

3) Vem är den bästa som har spelat James Bond? (Alternativt: Vilken valfri skådis skulle du helst vilja se i rollen?)
Roger Moore är nog min favorit som Bond. Bättre än någon Bond alls är dock Bond-legenden Sean Connery. Connery är dock som bäst när han spelar en helt annan karaktär - ubåtskapten Marko Ramius i Jakten på Röd Oktober. (Är röd oktober förresten en så gammal film att den saknar webbsajt? Otroligt. Min favoritfilm är från historisk tid...)

4) Kvinnor faller som käglor för 007 och tycks sällan ha något större djup. Har Bond-filmerna en dålig kvinnosyn?
Mer oroad kan man bli för TVs morgonsoffa som försökte sig på femnistisk analys och kände att kvinnosynen förändrats eftersom tjejen nu dyker upp som en prins på vit springare... Vem bär stereotyperna då, undrar jag? Och - om vi nu skall fortsätta på det spåret - har inte ridning alltid varit en tjejsport? :)

Foto-genie!

En helt otroligt bild av Hatem Moussa ligger just nu på DNs hemsida i en artikel som visar palestinska ungdomar under pågående vapenvila. Jämför med den här bilden från Ingmar Bergmans film Det Sjunde inseglet. Symbolik? Skulle tro det va... När spelade du själv schack med döden senast?

Paris arrival kit

Mer förberedd än någonsin har jag nu lagt den avbildade lilla plastfickan bredvid passet: Allt klart för nästa ankomst till CDG: Paris poche tunnelbanekarta, två enkelresor med t-bana/buss och 10,50 Eur i mynt för enkelt biljettinköp av RER/Roissybus från flygplatsen. Allt man behöver!

Försenad fredagsfyra...

Som vanligt gör jag inte veckans fredagsfyra på rätt dag, men här kommer den. Den är i alla fall ärlig. :)

1) Om en hemlös ber dig om pengar, vad gör du då?

I bästa fall: Ler vänligt, säger nej, och går vidare. I sämsta fall: Går helt enkelt vidare och tittar åt ett annat håll.

2) Om du ser någon stå med bilen på motorvägsrenen och viftar med händerna, vad gör du då?

Åker förbi.

3) Om någon ringer på och ber dig ta hand om en kattunge som annars måste avlivas, vad gör du då?

Adopterar den.

4) Om en vän ber att få låna 5.000 kronor av dig, men absolut inte vill säga till vad, vad gör du då?

Lånar honom/henne pengarna.

Dags för uppgång!

Efter en vecka som började med Sjöliden och allt gott hemlagat där, och som slutade på Matresa i Paris, spårade viktväktarmålen ur helt och jag gick upp 1,5 kg. Ungefär dubbelt så mycket som jag gått ner en normal vecka under nedgång. Men vad kan jag säga? Det var värt det!

One night in Paris

Är nu hemma igen efter en helg i Paris. Riktigt trevlig helg, med vänliga parisare, goda baugetter, pain au chocolate, crepes, coteaux du languedoc, yves klein, glittrande Eiffeltorn och så trevligt sällskap, inte minst från den lätt skeptiska vännen på bilden bredvid. :)

Hitills bara undantag....

Jätteglobaliserat frankrike, med reklam för att man skall ha engelska i Cv:t klistrat över hela tunnelbanan. Visserligen kommer annonsen inte direkt från regeringen, utan från Wall Street Language institute, men någon låter ju affisherna sitta där. Och männsikorna är jättetrevliga. Alla är undantag! :)

Fredagsfyran

Den i bloggvärlden så traditionella Fredagsfyran är vad jag roar mig med denna söndagskväll. Veckans fredagsfyra ser ut såhär:

Temat är höstmix och här är mina svar:

1) Britney Spears skiljer sig nu från Kevin Federline. Inte en sekund för sent, enligt vissa. Bryr mig inte, säger andra. Vad säger du?
Jag säger stackars barn som växer upp med sådana föräldrar. Det verkar helt stört. Minns att det inte var länge sedan de inte tog barnet till doktorn efter att det slagit huvudet. Nu skall Britney ha vårdnaden om barnet. Hur skall det sluta?

2) Filmen “Borat” stoppas nu i Ryssland, men gör succé i resten av världen. Är filmen så hemsk att den inte borde få visas? (Alternativt: Tänker du se den?)
Jag skall absolut se den. Den verkar ju helt suverän. Det är oroande att den blivit förbjuden i ryssland. Det är oroande att film förbjuds, punkt. I viss mån kan man också tycka att det är förvånande. Borde inte drift med amerikanska fördomar tilltala ryssarna? Och hur var det nu med relationen till Kazakstan?

3) Klimathoten blir allt tydligare. Gör du något själv (t.ex. åker bil mindre, använder energisparlampor) för att hjälpa miljön?
Jag har ingen bil, men det har inte så mycket med klimathoten att göra. Jag tycker fortfarande det verkar vara lite mediedrev över engagemanget i klimatfrågorna. Vad är det för viktiga och mer akuta miljöfrågor som nu kommit i skymundan och glömts bort?

4) Vad ska du ha till middag i kväll?
I fredags åt jag (fy, fy) ostburgare på SAS Radison/Stockholm Fisk vid Centralen i Stockholm.

Allian(s)en, allian(s)en - Vad är detta?

Alliansregeringen tar nu krafttag mot den fria handeln och ställer upp till kamp för monopolet! Vad är detta? 25 miljoner extra för att stoppa privat import från andra EU-länder? Gör som jag, läs dn.se och bli upprörd. Svek, på min ära! (Länk till DN)

Dödsmässa för nöjes skull?

På allhelgona-söndagens kväll bjuder mitt mest trogna kyrkosällskap upp till konsertbesök i Katarina Kyrka. En mycket passande plats med sitt speciella ljus och sitt altare med motiv som taget ur uppenbarelseboken. Där utspelar sig under en ungefärlig timme Faures requiem(=dödsmässa) blandat med svenska kyrkans ordinarie liturgi. Det hinner bli både körsång, orgelspel och vanlig psalmsång blandat med bön och nattvard till minne av våra döda. En mycket vackrare och mera givande stund för kontemplation och vackra tankar än rubriken antyder.

Social helg!

Efter veckan med den stora snöstormen var det till slut äntligen fredag! Halvdag för många gjorde min dag lite kortare och skönare också. Avslutade veckan på Akkurat med trevligt sällskap i olika smaker och öl i olika sorter. Deras råbiff håller fortfarande måttet!

Lördag tog fler vuxenpoäng, det var middag hos barnfamilj med två rara blondiner i 2-4 årsåldern. "Pocker!" var hälsningsrepliken från minstingen som senast vi sågs helst inte ville prata alls utom när hon ritade "Båt"!. (För den som inte fattar nåt alls på egen hand kan jag avslöja att Pocker är en synonym till popcorn.) Efter att ha fått slåss med mamma om rätten att äta stark kryddad korv fick flickorna dock lägga sig tidigt och vuxenämnena fick fri lejd. Regering, hushållsarbete och sambovalsmetoder, jobb, karriär och (inte minst) flyttar och bostadsmarknad var vad vårt gäng av 30-nånting-stockholmare fick kvällen att gå med. I en ganska utdragen dödsryckning lyckades vi också förlänga kvällen genom utmana varandra i TP. Efter en mängd pluppchanser slutade dock matchen i remi när alla tre lagen hade fem pluppar var.

Den goda stämningen från kvällen/natten dröjer sig kvar i mitt humör denna söndag. Jag har lämnat lägenheten därhän och istället baxat mig ut på stan för att äta sushi och sitta på cafe och blogga lite. Det är något speciellt med att sitta i offentliga miljöer och skriva. På något vis har jag lättare att finna ro i det än när jag sitter hemma. Trots att en förattare på tv i veckan hävdar att det är så man absolut inte skall göra om man vill att skrivande skall bli något bra. Ni får döma själva.

Jag håller tillgodo med att döma Nonni Sushi (länk till aos). Maten var god, tålamodet med kvarhängande bloggare stort. Sushin innehåll lite tunn fiskbit, men väldigt gott ris - fast och lättplockat utan att vara hårt. Fler söndageftermiddagar kan nog byggas upp här. Nu skall jag vidare till Katarina kyrka för klassisk konsert.

Inuti huvudet..

Klockan är 16:38. Jag står inuti ett pendeltåg som aldrig vill lämna centralen. Jag funderar på det sista vi sagt på jobbet och tänker i termer av prioritering. Vissa saker går inte att prioritera tänker jag. Men så slår jag den oratioella tanken ur huvudet. Klart det går att man måste prioritera. På något sätt måste vi organisera så att vi får ordning och kan rangordna olika behov. Jag tänker ett varv till. Prioriteras verkligen allting? Vem bestämmer om saker som inte bestäms av en enda organisation? Samarbeten, ja visst. Men sen. Kollektivt beslutsfattande. Till en gräns. Men någonstans dyker den gamla klassiskt liberala "osynliga handen" upp igen. Kan saker prioritera sig själva? När de bara blir som de blir. Är det en prioritering då? Eller är det kaos? Vad är det för skillnad? Pendeln lämnar centralen. mp3 spelaren i mobilen byter melodi. Jag funderar på om jag borde prioritera ett studieår i ryssland. Svårt beslut. Varöfr skulle jag inte? Hur kommer det att bli? Blir jag kvar där för alltid? Kommer jag hem besviken efter två veckor? Kanske jag skulle satsa på att hitta ett jobb som ger mig tillgång till Garner IT-manager? Internatioell sourcing. Är det en framtid kanske? Ni har nu lyssnat på några minuter ur mitt huvud.

Gårdagsnattens gåta

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren? Vad är det som är svart och kallt och tickar? Svaret på båda frågorna är inte klockan.

Istället är svaret på frågorna hämtat från min gårdagskväll - min värsta flytt hittils. Det var polarna P&M som skule flytta från hem i Bromma till hem i Solna. Det hela började med ett flyttlass. Klockan 17 var allting klart för första vändan och vi lämnade Bromma. Sen hände egentligen inget märkligt. Det tog oss en och en halv timme att åka från Brommaplan till Armegatan, vilket ju är lite udda men inget värre än vad som drabbde alla denna snöstormsdag och vi som satt i Daniels BMW med TV skall inte klaga. Men sen!

Vi tömmer flyttlasset. De flesta går hem. P&M och jag åker tillbaka till Bromma och hämtar katten och "det sista". Det sista visar sig innehålla skrivbord, soffbord, vitrinskåp, datorer, plasma-tv och lite annat smått och gott. Ett halvt lastbilslass faktiskt.

Inte heller det är ju egentlig mening något nytt. Det sista är alltid mer än man tror.

Däremot kommer det nya sen. Vi är smått paniska redan när det är färdiglastat. Klockan har hunnit bli 22. Vi trycker på knappen för att lyfta upp lastbryggan, och sedan fälla den upp mot flaket så att flaket på lastbilen stängs.

Tickticktickticktick.

Där står vi i den mörka kalla natten.

Tickticktickticktick.

Hydralpumpen bara går och går.

Tickticktickticktick.

Vi väntar i tio minuter. Oeeeeee! Äntligen! Lastbryggan går upp!

Fem centimeter.

Tickticktickticktick.

Vi väntar igen.

Oeeeeeetickticktickticktcik.

Tre centimeter.

Och sådär höll vi på. Statoil ringde ut en mekaniker från Uppsala (räkna med en snitthastighet på vägarna runt 2km/timme i bästa fall). Det framstod som ett skämt. Statoil erbjöd oss att ta taxi till Statoil, låna en annan lastbil, ta den till Bromma. Lasta om.

Nej tack.

Oeeeeee.Tickticktickticktick.

Tre centimeter till.

Tickticktickticktick.

JAg undanhåller er lite av historien, men sådär höll vi på. Mitt ansikte är ganska frostbitet idag. Så småningom, oeeetick, oeeetick, fem centimeter per tio minuter. Två timmar senare hade vi fått upp luckan så mycket att vi vågade åka. Lite efter 00:00 var vi framme vid nya adressen igen. Grannarna måste ha älskat oss när vi äntligen avslutade flytten med lite dragande av kärror, släpande av skåp och dunsande med bordsben fram till 0130 denna kalla vinternatt.

Tickticktickticktick.

Brrrrr!

 

Häng med på Tapet-kik?

Någon som vill med till Noridska Muséet och titta på tapet? DN har ett intressant reportage från deras senast utställning om tapeter i tiden. Spana in reportage och 20 snygga tapeter i bildspel! ( Länk till DN artikeln)

Hoppsan, ett kilo till!

Trodde inte den här veckan skulle vara någon höjdare, med öl, hamburgare och sen i lördags en brakmiddag med korv, ost, gryta och chokladmousse. Men det gick ändå! Och nu har jag gått ner 10% sen starten!

Höstgryta med vackra färger

Tyvärr tog jag ingen bild, men den här höstgrytan blev riktigt lyckad när jag lagade mat med en kompis igår:

500g älg-grytbitar
500g kantareller
en bit ölkorv
3 charlottenlökar
1 silverlök
2 vitlöksklyftor
ett par matskedar syltlök
2 msk maltvinäger
2 msk soja
2 dl rödvin
vatten

Börja med att bryna kantarellerna och lägg dem på en tallrik så länge. Bryn sedan grytbitar och charlottenlök. Häll på vatten och soja, låt koka upp under lock. Tillsätt vätska (vatten/vin) efter behov. Låt koka i 30 minuter. Tillsätt silverlök, vitlök, maltvinäger. Låt koka ytterligare tio minuter. Tillsätt slutligen kantareller och ölkorv i skivor och låt koka i fem minuter till. Klart! Servera med kokt potatis och mikrade sockerärtor.

Det är inte hårfärgen!

Linda Rosing brukar uttrycka sin frustration över att hon alltid framställs som korkad när hon framträder i media. Till hennes lycka har Jimmy Fredriksson på GT publicerat en redogörelse för ett mera privat telefonsamtal på sin tidningsblogg. Klicka för Jimmys blogpost på GT.

Staten äger också Vostok

Funderar efter de senaste dagarnas turbulens på att köpa lite aktier i Vostok Nafta. Har ju redan fonder i rysk industri, delvis för att det är en marknad med mycket bra tillväxt, och delvis för att jag tror att rysslands framtid på sätt och vis är vår och då är det inte så dumt om deras ekonomi är på fötter. Att investera där är en investering i en bättre framtid, tror jag.
Så tror nu inte merparten av den svenska journalistkåren och några mycket rysslandskritiska forskare i övre medelåldern. Men det finns ett problem. Du lever kanske också på blodspengar!
En enkel slagning på företagsfakta om Vostok Nafta visar (bland annat att aktien är för dyr för mig) att ägarstrukturen ser ut såhär:

(källa: avaza)

Det visar sig alltså att förrutom att Carl Bildt har ägt 2000 aktier så är svenska insititutioner storägare i detta fondliknande bolag. Spana in SPP, Andra AP fonden och statliga Nordea på listan. Så svenska staten verkar också slå mynt på den ryska censuren? Eller så placerar man helt enkelt i en av världens mest lovande energimarknader?

Top 3 iTunes rotation....

What do I think about? What music do I hear? I recently bought a new iPod and here is the intitation top rotation list:

 

1. государственный гимн Россиской федерации - Marinskij Theatre (222 rotations)

2. Gammal är kyrkan - Anders Widmark (22 rotations)

3. Gläns över sjö och strand - Anders Widmark (21 rotations)

 

Ok, I admit, I am not like all the other kids. :)

 

 

Medcinskt bevisat...

Det romantiska Paris är en bluff, som istället motsvaras av en ogästvänlig lokalbefolkning (lokala svenkar undantas förmodar jag) och "ruffiga kvarter" (vad det nu är). Japaner som åker dit med högt ställda förväntingar får söka läkarvård när de i sin besvikelse drabbas av psykiska chocker och i vissa fall psykoser. Jag får nog vara försiktig med mamma när vi skall dit! Läs mer i e24.se.

Själv ligger jag förstås inte i någon riskgrupp för överförväntningar och kan lugnt fortsätta min halvårspendling till småfik, crepes och baugetter. Kanske japaerna bara borde fått var sin pain au chocolate?

2 av 7 i DN

Jag fick bara 2 av 7 i veckans DN. Illa, illa. Inga regeringsfrågor. Lite fusk. Vad får du om du gör nutidstestet?

Viktvaring - igen!!!

Företag vinstvarnar, jag viktvarnar. Idag är vägningsdag och jag har gått ner 8,4 kg sedan jag började! Men kan någon svara på detta: Jag vägde ett kilo mer när jag lade mig än när jag vaknade. Lite tror jag att jag blivit av med genom att kasta lite vatten. Men resten? Vem tar hand om kilona medan jag sover? Och om jag sov hela dagarna också - skulle jag rasa i vikt jättefort då? Kanske är värt att prova... ? :)

A truly soft weekend!

Yesterday I gathered Henrik, Cecilia and Mattias for dinner. Henrik and I had loads of fun when we started our evening at Daglivs choosing our dinner. I had started our shopping an hour earlier when I bought half a kilo of chanterelles at Hötorget. It was decided that the chanterelles should be the base of our sauce, and then we went on with fresh peas (sugar snaps), potatoes and carrots (later roasted in owen) and, as the main ingredient, steak of deer. This made a delicious dinner which was topped with white-chocolate mousse as desert! Quite lovely! After that we viewed pictures and drank whisky, and when Mattias left he had seen both Jalta and Uppland.

Henrik stayed for longer and we had a realxing afternoon with breakfast at Mellqvists coffe, we watched some russian cartoons, Cecilia arrived again, and then I started on the next lap of food: spaghetti bologneese with a slight indian touch... All in all very nice, very unpretentious, very
relaxing weekend with friends! And I have such a wonderfully nice and cosy home!

Lost a point!

I now dropped 7 kilos and lost one point a day. So my reward for lat weeks efforts (which were quite inapropriate from many pointpoints of view) is to get a lower allowance and to eat even less. At the same time, ww is still objecting to the pace of my weightloss. Let's just say they havn't got all their fries on the plate!

Look! There's paint!

Just wanted to share this pic of the weekends work. The blue paint is new!

A few more stones!

Today is measurement day. And I now lost a total of 4,8 kg. It is going so good that the weightwatchers software warns me of loosing weight this fast. "Quick weight loss may lead to health problems". Let's just say I am not all that worried. :)

Grand sla(m)!

State, County, City.... This will be interesting!

Norrbacka cat boarding house!

After being closed for the summer Norrbacka Cat Boarding House went back into business with the arrival of two long-term regulars, who seem to be enjoying their all inclusive stay.

Birthdaygift with excellent rating

One of my birthday gifts, the book "The master and margarita " keeps following me. First it was just a brilliant choice of book, then it was interesting reading. And then RTR Planeta started transmitting it as a TV-series (quite fun since I can follow the dialogue a bit better when I've read the book first), and this weekend DN published their top list of readers best books ever, where Bolgakovs Master and Margarita gets a second place, right ahead of Vilhelm Moberg, preceeded only by Fedor Dostojevskijs "Crime and punishment".

First results...!

Today was my first weight-check. Minus 2.6 kilos - not bad for a somewhat short first week that started with 77 points a day. :)

Aquarium cleaning task force

My fish tank is now inhabited by two new cleaners: the Pitbull Plecos. Pictures from my aquarium will come if they get less shy by time. They color after the surface, mine are now brown white lighter spots, after the english sand I have. The to (very young) fish are lively like puppets and have already (15 hours after planting them in the aquarium) eaten a conciderable amount of algea!  

Mad ideas in the Metro

The current majority in the Stockholm County Council (the Landstinget) has decided that there should be phone free zones in the underground. However, if you speak swedish, there's an undisputable tip at tjuvlyssnat.se. As long as you don't care to much about what people think, of course. Men så har det ju vart i fjollträsk läänge.

Friday night on points....

Yesterday was the first friday night for my pointsproject. Always difficult to find nice snacks before the TV, but I managed with a dinner consisting of broccoli mexicana, an egg and hardbread. Then I thought of Rispinos, but they turned out to be impossible to find in any stores. Maybe they don't make Rispinos anymore? Instead, soft tyrkisk peber, and 105 grams of white wine (yes, the scale is used for everything!) saved the TV-snack situation.

Friday coffe without!

Every friday we have a joint coffe break with the department. There is the typical swedish "fika" - coffee with some kind of sweet cookie. I managed to stand the temptation of the cookie, and (quite comforably) I didn't get any questions about this from my colleagues, as I had expected.

Lunch - Seven points

Although it sounds like the Eurovision song contest it's not a case of bad schlager. Au contraire, it's the energy count of my lunch. Large plus to Gooh and their tasty Tandori chicken and for the convenient label you get from the package where energy is noted. Which all restaurants would give you such detailed explanations to bring home, or even better: to read on the internet before you even choose the restaurant!

Never if ever...

Never has there been so many tasty things at the shelves of the stores in Birkahallen. Buns, pommes pinnes, fruit juice, baugettes, fresh bread.... As I walked to the store, I litteraly looked another way when I passed the candy shelf. Instead, from the store I brought wasa sport, cucumber, and alround spice. The combination of cucumber and allround spices as topping of my bread is an old classic in this context. The Wasa Sport is new. However, the Ww website, recommends hardbread as part of the basic pantry, and as a matter of fact, Wasa Sport is a lot of food for only 0,5 points... So I spent my last 4 points today on a lot of cucumber, three pcs of mentioned bread, and two slices of ripe 10% cheese, an apple and an orange. Actually, that wasn't even four points, and left me with 1,5 points spare at the end of the day. Now - after that first day which guaranteed my minus for this week, I am only 40 points behind!

More innermost thoughts...

... I am going to the store to get rid of some pet-bottles. Maybe I should do some shopping. Right now some cinnamon buns would be my highest dream.... Let's see where disciplin takes the hungry me....

An apple and a glass of water

An apple and a glass of water seems to be all I needed for now. Next step is to manage through the night... I wonder what I could have before I go to bed. Maybe some carrots... or a free choice of potatoes... or... tea and bread? Hum...humhum....

What's the point?

Puh! First day of my weightwatching I happened to be home ill, which was a really good thing. Less energyloss when lying in bed, and more time for cooking healthy food at home. Went really good: I circulated the day on only 17,5 points. Today is a lot worse: a though working day and, it is only a bit to seven in the evening, I have already used 25,5 points and there is only 4,5 left, and already I am starting to feel hungry after dinner. I am trying to remeber if there is any of my old tricks that could apply, but I only remeber apples and carrots.... Iack! Was it really this tuff the last time? I could really imagine going down to 7/11 for some crisps or a bag of peantut-rings! Or baugette at 7 knop, or a quesadilla at Kompott, or.... well, you get the idea, don't you?

I am voted!

Today I passed down my four votes into the ballot: Parliament, County council, City Council and Congestion Tax. Or maybe, considering the word on the last vote, I should be calling them environmental fees? But it doesn't feel right, using the vocabulary of miss Billström. :)

Back on weightwatch!

This weekend, especially when I saw the pics of myself hippopotamus:ing into the water I realised I am once again, as is the english expression, fat like a pig. So there is nothing to do, except for bringing out the weightwatchers CD again. Som revealing naked thruths: I now have a BMI if 29,5. My first registered day (without trying to limit my eating) wasn't a really typical one, rather it was excessive, but still not completely untypical for my life thease days. It has now ended and I entered it into the points plan. Today I consumed 75 points!!!! (Yes, that's gross - the allowed daily energy intake is 30 points, so I am staring -45 behind.) On the plus side - this ought to be real easy to correct. :)

Dirty campaigning?

If they knew about this for weeks, if they had time for forensics, and even for writing a long and detailed media-friendly report about the incident.... How come the press conference had to be called "suddenly" and by midnight(!) two weeks before the election?

Time for kräftskiva!

Stopping by in Heatcounty on my way to this years kräftskiva. Soon I'll get picked up, and we'll go to Bergvik to do some serious heatcounty shopping. Suppose it will involve beer and meet for the grill! If the weather keeps improving, maybe we will even be able to take a bath in the lake Sjö.

A city view

For the sake of fairness: Yalta got romanticized with a city by water picture, so Paris deserves one too. Isn't it beautiful? You can't even see the rain!

Some Paris beauty...

In Paris there probably is no such thing as Skönhetsrådet, or they simple are more interested in art than the one in Stockholm. :)

A certain satisfaction

Some satisfaction comes from seing thease new french Can:s on my "chimneypiece". :) The only thing to regret is that I didn't buy a few more...

First working day...

So was the vaccation over it was time for the first day at work. I really must say that it wasn't all that interesting: at the moment I am a lot more fond of my spare time than my work, and I wouldn't mind a few more weeks of full time russian or decorating my flat. Actually, although mostpeople would probably consider it normal to like their spare time more than work, to me it's kind of a problem; work is important to mee and not really knowing what I want to do at work or why is a problem that gets to me and to my mood.

Picture quest

Guess where ?

Meeting fall in Paris

Back at CDG! Flight bus was a lot easier, in particular with the help of my local guide who could find the busses. Actually, this time trains would probably have been easy too, since I carefully saved the 8.50 needed in coins to buy a ticket. :-) After getting off at the wrong yerminal and walking through most (?) of the airport I am now checked in and waiting for bording with AF1262 for Stockholm.
This weekend has been really great: good food, nice shopping, nice walks (not the least!) and dancing. Paris girls flat is really nice, in spite of the rat stories, although her bathroom makes my shower feel spacious. :-) Altough this will (hopefully) never be my own home, it's a city worth visiting again and again, and I truly do believe that ever soul need some crepes au fromage et un expresso at a moist Paris resturant every once in a while.
Thanks a lot Paris Girl!

PS (Post scriptum, not Priness Sophie):
Yes mum, I did send one post card, one only, and it went to the kind old lady.

Shopping day....

Now completely broke after a day looking through small shops, mostly of general curiousity. One of the really nice things with Paris is just the little shops. Amongst the more beautiful and in peculiar stores was one entire shop filled with melody boxes in various designs colors and materials: glass boxes, varnished wood... anything!
As far as my wallet is concerned this wasn't a very good day. I bought a few beautiful brigtly colored cans to store things in my kitchen (pictures will be published later) as well as some candy, and I thought for a long time about a little Laura Ashley clock that would've been nice on my bedside table, but decided in my wallets favour. Mathers were worse when the Paris Girl brought me to La Maison du Whisky, and I had before I left the store brought a bottle of Caol Ila single cask limited edition bottle 196 out of 251 (not as expensive as it sounds) and a bottle of Baker Kentucky straight bourbon (7 years, cask strength)...
Now it's time for me to stop writing or there will be now drink before dinner. :)

The Louvre

And then finally the Louvre got off my next-time list, and I got to see the Mona Lisa with my own eyes. Probably Mette would love it here, with dresses, china, furniture and paitings from century to century.

French intelligence

Arrived at CDG, followed the signs and found the RTR trains. The ticket machines the Paris girls thinks is the highpoint of the french evolution, proving the Paris transport system superiour to the SL network in Stockholm. And indeed this is intelligent! I walk up to the machine, and it's simple and polite AND it accepts my major credit cards like Visa and Mastercard.

I enter my order, and even though there is no english interface it's intuitive enough. I order a ticket to Paris and press the icon showing a credit card. Enter my card. It doesn't validate. Ok, sometimes Swedish bank Visas don't work to well abroad, so I repeat the process with my more international Eurocard. No result.

Next to me are two swedish women experiencing a similar problem, but with the assistance of one of the nicely posted guides that help people who can't figure out the machine. He point's at a sign next to the screen: "This machine only accepts FRENCH credit cards". But of course! There is the international community, and there is france. Just as I started to like this country.

But no need to rush to conclutions - the machineappears to accept cash, so walk to a nearby cashpoint, get cash, return to the machine, enter my order and ... but wait... this top modern machine only accepts coins.

I walk around the machine, then the entire hall. Can't find a changing machine anywhere. There is an exchange office, but they only have bills. I wonder what the train company though... all foringers arriving to this internarional airport will either carry euro coins or french creditcards? I ask one of the guides to help me find a changing machine. "There is no, but try in the shop over there". On my way to the kiosk (where the cashier spend a large portion of her time telling travellers they weren't changing money) I met the Swediish women, apparently still stranded too. We wished each other good look at getting out of the place, although it was apparent frrom their cynical smiles that they didn't put much hope in this.

So the shop was no good. I looked around and decided the huge cue (see picture) was probably ment for people in my situation. I bite the sour apple and stand there. It's long, but I wait, and wait, and wait. Curiously enough I find a changing machine hidden in a corner, inside the ticket office, cose to the front end9f the(ue. Other people leave the cue when they see this, but by now I don't take any chances - I keep my position in line and wait. (Fortunately, since the machine apparently doesn't give out any change) Finally it's my turn - I buy a ticket for Les Halles, pay cash, and walk away. It only took me an hour and a alf to get out of the airport. I have only one peace of advice for Paris Girl: If the community transport is the guiding star of french intelligence there isn't much hope! Leave now! Or - to make a pastishe on Churchills famous words on Europe: France propably is a very good thing - for the French.

Three reasons never to fly Sas to Paris

1. Air France has slightly wider seats
2. Air France are slightly more polite
2b. (for women) Air France serve ladies first
3. Air France let's you answer the tea or coffee question with excellent breakfast word "chocolate"

(The last one, in particular, was appreciated by me, who will now continue my in-flight sleep. :-) )

CDG airport

It came as a surprise to me that the airport isn't finished yet!

Time for take off

I just heard a brand new message on the intercom: "Ladies and gentlemen, for security reasons please do not fasten your seatbelts." New ideas, or just english in french?

.It's Paris time

On the road again - this time for paris in a time of international alert and flight chaos. I've got one tip for you: if it's important for you to catch your flightbus, make sure your cellphone clock isn't three minutes behind. :-)

Beaten by the system

Very serviceoriented and clever babysjka this morning. She followed me to the shower, unlocked the door, brought the key and left.
On the flip side - nothing nurtures my cold like an icy shower every now and then. :-)

Landed Kiev

Again - an excellent landing. Aerosvit flies a lot better than RyanAir, that's for sure!

Jalta landscape...

This picture, taken earlier this week shows you Yalta, beautifully squeezed in between the mountains.
To the left is 2 kilometers of bars and restaurants, on the smaller hills to the right a wineyard and some hotels, in the middle the town centre and in the foreground... of course.. the black sea.

At home at last

After a day travelling I finish the day happily in my own flat in Stockholm. I have caught quite a cold during my stay in Jalta, and now I'll try to sleep it out.
This is the first time i really have a chance to see what I wrote and sent you from Jalta. Feels funny to see the blog - I created it but still - I've never sen it until now. The picture quality is impressing, most of the time the images looked much worse on the phone. Some posts seems never to have appeared on the blog. Strange...

Landed ARN!

Rumors tell me it's 25'C outside.

Simferopol airport

It's over!

Writing at the Iventus chartered bus to Sinferopol (the airport). We now said our goodbyes to the women running our dorm. I said the stay was pleasant, and they said we were also very pleasant guests. It propably true.
We pretend to pay and they pretend to work.
Vce normalna.

Now they're talking!

I realised it might be kind of stupid to be stuck 6 hours at Kiev airport tomorrow, with only 30 Sek worth of local currency (one might want food, for instance), so just before going to bedI decided to go out and take a marschroutna to tsentr, where the are cashpoints. Once down here I heard something interesting and followed the soinds to the large stage in the harbour. They've now rebuilt it and it turns out that this weeks theme is hardtrance DJing. And the day after tomorrow t.A.t.U gets here. One could do with a few more days. :-)

The last...icecream

Jummy!

Last of the last...

Trolley bus no 1, Krasnoarmeskaja ul - Autovoksal.

Local plumming...

Took this pic near a restaurant by the sea. Gives a hint on why water is such an issue..?

A premature summary

I have (so far, knock on wood) been very lucky with this trip. All from the start until the end.
Even though it's not all over yet, after the last lesson was over today, my mind started it's wandering home. This evening I am at home, feeling the cold take a new grip with a freezing sensation although we have like 30 degrees here. I have taken the opportunity to clean my room and pack my suitcase. Left out of there is clothes for tomorrow; bathing shorts and a towel.
t feels natural to think about the two weeks here and summarise. I have been trying to recall what my expectations were... My only point of reference for a russian student home was the student home I had the privilige to visit for an exciting week in StP in 1999. Apart from that I had a vision of small dark classroom and harsh older russian woman as a teacher repeating vocabulary. (Think this image came from a fellow student at stockholm uni, who experienced nightmare-lessons in Moskow.) And finally had huge expectations on the climate and beaches.
How did turn out? As you already noticed I've been very happy with the time here. Clearly, the very best part has been the teaching. On our agenda has been nothing that was entirely new to me, but it has felt like it was when finally was explained in a way that made all the pices fit together. Most importantly it has left a certain belief in my ability to communicate in russian. I have seen that with an empathic listener I can make myself understood, and if I take my time I am able to penetrate more texts than I would have thought without a dictionary.
As far as the dormatory goes, it is the only thing here that's been less uncomfortable than expected. Loud noise at night, combined with a really bad and worn out camping bed has made sleeping a hastle. The standard has been farlover than it was in the mentioned doormatory in StP. Absence of water during late evenings and night's has made washing and hygiene somewhat difficult. On the other hand, the staff is nice and patient with our limited ability to speak and most importantly the food has been of a good standard, almost identical in quality and content to the food at the transsiberian railway. You should remember that when it comes to the living we get what we pay for: the dormatory is the cheepest form of accomodation, and at the price of 350 Sek/day we get living, two hot meals, teaching and access to swedish speaking guides.
Finally the climate... Well! wow! :-)

The last break

Today is the last of everything. Last lesson, last frases, last break... I've almost got more of travel-fever now than before I went here.

The last lunch

So the lessons are over, we arrived at our last lunch by school. Our teacher amost cried her goodbye's and hopes to see us here again. Loads of pictures taken, and as a great finale of our school life here Håkan managed to get the lunch waiter (see previously posted picture) to try Swedish snuff. "Krepkij", he said.

Jalta cries

The day we arrived several days of rain seased. Today it reappeared, with unseen intensity.

Newsflash of the day

No comments. :-)

(Kosmosolskaja pravda, v ykr. 21-27/7/06)

Sushi dinner

Somwhow we managed: beautiful sushi without shrimp. Maybe sushi tastes better at home anyway. :-)

Jalta beach

V.I.P.

We've been upgraded. Today the lunch restaurant invited u to sit in one of the tents with more luxorius chairs and benches.

The teachers

Our teachers - both very skilled and they really love their work. Closest to the camera is the teacher of our group, Irina, honestly one of the best teachers I've ever had.

The new Jalta

Altough you can look around without seeing cranes breaking up the city skyline, there is enough building projects going on to give the impression of a fast growing local economy.

Most of the new buildings seem to be of very different and much higher standard compared to the older buildings, which frequently look more like urban russian buildings, subject to traditional lack of maintainence.

Tourist hobby

The weather is really really hot today, but that apparently doesn't prevent tourists to do their favorite thing: dress up in various costumes and be photographed in tsar-like or mad-biker costumes and settings. Thease photostudious account for as much of the harbour business as the souvenir shops. Weird!

Lunch, lunch

This molodoj tjelovek (young man) always lets us know our particular salad of choice is temporarily out, but he happily recommends the stolitjnaja salad - which just happends to be the most expensive salad on the menu. :-)

In time for class

This must be the first time in my life I'm in a study group so eager that we by routine arrive at school 15-20 minutes before class.

Parking lesson number 2

"If you choose to park in a junction, always make sure other cars are able to pass"

Parking lesson for free!

"Cars should be parked no less than 10 meters from the junction."